Det råder guldläge för Uppsala kommun att under det närmaste året kunna förankra naturvårdsarbetet hos Uppsalaborna. Förra året fastställde EU förordningen om naturrestaurering varpå varje medlemsland fick ett drygt år på sig att lägga fram förslag till en färdig plan. I Sverige är det Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten och Boverket som ska göra jobbet.
Detta är inget att gäspa åt. Upplägget kan låta abstrakt och toppstyrt, långt från allmänheten, men bakgrunden är enkel och berör var och en av oss: den biologiska mångfalden minskar och den globala uppvärmningen ökar. Det jordklot vi föddes till behöver konkreta åtgärder för att vara hållbart också för kommande generationer.
I första hand handlar direktivet om att mark som är skövlad eller skadad ska återställas. Ofta rör det våtmarker som dikats ut och blivit odlingsmark eller vattendrag som sinat. Det kan också handla om igenväxta hagar eller skog som misskötts.
Arbetet med färdplanen leds och utförs av expertis på de fem myndigheterna men måste omfatta hela samhället. Näringslivet, institutioner, markägare och allmänhet måste engageras. Så kan arbetet för en hållbar global miljö stimuleras.
Här har landets kommuner och regioner ett viktigt tillfälle att göra den lokala naturen till en angelägenhet för alla. Viktiga ideella krafter som Naturskyddsföreningen, Scoutrörelsen och flera andra arbetar redan på detta spår, men ansvaret för att undanröja hindren måste finnas hos politikerna.
Uppsala kommun har varit och är ganska duktig på att anlägga, sköta om och utveckla olika naturmiljöer. Årike Fyris med kungsängsliljorna och det rika fågellivet vårdas av kommunen, och det finns mängder med andra naturmiljöer till glädje också för ovana Uppsalabor.
Man måste ha bil för att komma ut i naturen, klagar en del. Det underlättar förvisso men att vandra i Stadsskogen, Hågadalen, Lunsen eller på de åtta Linnéstigarna kräver inte bilskjuts. Till de miljöer som ligger längre bort från innerstaden går det ofta buss.
Uppsala är alltså väl rustat, särskilt om man också lägger till den regionala Upplandsstiftelsen som ansvarar för länets naturområden.
Något fattas ändå. Kanske någon sorts riktad, pedagogisk information för nybörjare i naturen, hur man skiljer en huggorm från en snok, att det är koltrasten som sjunger så vackert i vårkvällen och att späda brännässlor är en delikatess, i kokt form.
Varför inte i samarbete med de ideella föreningarna?