Det är långt till december men redan nu vet vi att det också i år blir julmarknad på S:t Eriks torg. Äntligen verkar det ha gått upp för Uppsala vilken pärla detta torg är. Men julmarknad är julmarknad. Resten av året är denna yta, intill Uppsalas historiska centrum, en sprängfylld parkeringsplats. Om inte fordonen så tydligt varit producerade på 2020-talet hade man kunnat tro att Uppsala varit kvar i ett 1950-tal då en fylld bilparkering var en stads stolthet och markerade välstånd, framtidstro och modernitet.
Hoho! Vakna! Nu är det 2025! En proppfull parkering vittnar i dag mera om döv- och blindhet inför krav på miljömedvetenhet och känsla för god stadsmiljö, än modernitet.
S:t Eriks torg är beläget på historisk mark, i skuggan av det höga Domberget med Domkyrkan och de tillhörande sidobyggnaderna. Gustavianum intill, Helga Trefaldighets kyrka, Ärkebiskopsgården, Odinslund, Universitetshuset, Carolina Rediviva och längst bort Uppsala slott, utgör en enhet där kyrkan, akademin och statsmakten tillsammans bildar Uppsalas historiska centrum.
Detta centrum gör sig förvisso bra i reklamen för Uppsala – men handen på hjärtat – hur vårdar vi denna klenod? Vi behöver kanske inte smyga på tå för att vörda dessa kvarter men ändå göra synligt att det är något speciellt med dem. Vi avstår från att ställa en glassgubbe utanför Domkyrkans huvudportal eller reklamskylt för en hamburgerkedja i närheten men vi är inte så bra på att markera för platsens ande, genius loci i Uppsala.
Jag menar inte att den här delen av Uppsala ska vara som ett museum, som bara visar dåtid. I dag används byggnaderna i högsta grad som rum för andakt, för religiösa upplevelser, för musik, för undervisning och för berättande. I detta vardagliga borde det också finnas utrymme för platsens ande.
I Odinslund skulle detta kunna förverkligas. Som bekant har förslagen om utbyggnad av denna gamla paradväg (också en fornnordisk helig plats) duggat tätt. Det senaste beslutet till utformning av kvarteret Ubbo intill Odinslund har överklagats till Mark- och miljödomstolen och beslut därifrån väntas om några veckor. Inför domstolens beslut har också Riksantikvarieämbetet lämnat kritiska synpunkter.
Om det resulterar i en ny process finns en gyllene chans att utforma Odinslund till en pärla i klenoden. Flera förslag till byggnader med olika innehåll har tidigare lämnats, men det kanske inte behövs någon byggnad alls. Landskaps- och trädgårdsarkitekter utbildas vid SLU. Någon där kanske får en ingivelse?