Stadens arkitektur tål att debatteras

Uppsalas centrum vanpryds just nu av ett kvarter som mera påminner om de krigsbilder vi får se från Ukraina än om ett stadskvarter. Kvarteret Sivia har skattat åt förgängelsen, förmodligen saknat av få.  Kvarteret med bostäder, kontor och butiker kring ett litet torg invigdes i september 1962 och var då ett under av modernitet. Ungefär ett halvsekel senare uppfördes Uppsala konsert och kongress, UKK, och då var Sivias öde beseglat.

När besökare i konserthuset tagit rulltrapporna ända upp till översta våningen och fick se kvarteret som är beläget vid foten av det arkitektoniskt uppkäftiga UKK, förfasade sig många. Sivia bar tecken på det sämsta inflytandet från den tidens arkitektur i östländerna, byggnaderna tycktes lämnade utan någon omsorg och när sedan också stadshuset skulle byggas om och till, gjorde kommunen processen kort. Trots att kvarteret inte var äldre än ett halvsekel hittade ingen några bärande argument för att kvarteret skulle bevaras. 

Nu är kvarteret borta och känsliga besökare på UKK behöver inte längre störas av det lite sorgliga kvarteret. På sätt och vis är det synd att det inte fick vara kvar, för tillsammans med konserthuset sammanfattade de båda byggnadskomplexen en bit av Uppsalas arkitektur- och bebyggelsehistoria. 

Den historien handlar, utöver rivning av utdömda kvarter i centrum, mycket om att riva byggnader som inte funnit nåd inför modernitetens skarpa blick. Tänk det vackra Rappska jugendhuset i hörnet av Skolgatan och Sysslomansgatan. Ersättning: en låda av tegel, utan spår av inflytande från en arkitekt. Eller det så kallade Lodénska huset invid Stora torget. Det revs och ersattes av en byggnad som förvisso är ”modern”, men inte förskönar det stadens centrala torg.

Arkitekturkonsten hölls kort i Uppsala under de sista decennierna på 1900-talet men när det nya årtusendet bröt in hände saker. Vi har inte bara fått en stadsarkitekt igen utan stadens centrum har fått ny bebyggelse. Den är experimenterande och lite utmanande och kan få Uppsalaborna att ta sig en titt flera gånger på de nya husen, till exempel längs den nya Stationsgatan. Stora torgets byggnader är inte mycket att göra åt i dag men utformningen av själva torgytan kan bli intressant.

En sak kan man ändå vara säker på: det blir reaktioner. Allmänheten tycker sig sakna möjligheter att påverka arkitekturen i samhället. Det ligger kanske i sakens natur. Det är svårt att i alla lägen efterhöra synpunkter på byggnaders utseende.  En vid debatt om arkitektur är på sin plats.