Det var den kommunala flickskolan som år 1928 blev först med att få in det som då kallades ”sexualhygien” i styrdokumenten.
Sedan dess har det funnits en enighet i nästan alla politiska läger om att sexualundervisningen är viktig. Genom kursplaner, utredningar, fortbildningar och handledningar har Sverige över årtiondena byggt upp ett kunskapsområde som internationellt setts som ett föredöme.
I år har det dock skett ett allvarligt brott i den linjen: två olika statliga utredningar har tagit steg mot att begränsa sexualundervisningen. Den ena genom att stryka den från lärarutbildningens examensmål, och den andra genom att lyfta bort den från läroplanens inledande delar.
De inledande delarna av läroplanen är de som formulerar skolans uppdrag som helhet, även det viktiga fostransuppdraget. Att området som nu heter sexualitet, samtycke och relationer finns med här betonar alltså att det är rektors och hela skolans ansvar att eleverna möter detta. Om formuleringarna tas bort från de inledande delarna hamnar uppdraget i stället på enskilda lärare.
Det är stora och viktiga frågor som inte bara kan reduceras till biologilärarens ansvar: kunskaper om aborträtt, hbtq-frågor, samtycke och hedersvåld är exempel på sådana frågor där skolans övergripande ansvar är avgörande.
Värt att komma ihåg är alltså att sexualundervisning varken nu eller på 1900-talet var tänkt att bara handla om reproduktiv hälsa – här ska elever också få fördjupade kunskaper om relationer och samlevnad.
Vad ligger bakom förslaget? Är svensk sexualundervisning så framgångsrik och välfungerande att det inte behövs några övergripande mål? Nej, faktum är att Skolinspektionen så sent som i mars i år publicerade en granskning som tvärtom visar att en majoritet av skolor behöver höja kvaliteten när det gäller sexualundervisning.
Skolinspektionen påpekar att det ofta är just helheten som brister i undervisningen inom det här området. Utöver det upplever lärare ofta en osäkerhet när det kommer till sexualundervisningen, särskilt i känsliga frågor. Flera undersökningar har också visat hur elever vill ha mer och fördjupad sexualundervisning.
Att i ett sådant läge välja att plocka bort sexualundervisning från skolans övergripande mål och uppdrag är inte bara obegripligt, utan även ett slags smygande hot mot de värderingar vi vill att vårt samhälle ska vila på.
I en samtid där behovet av respekt och medkänsla är större än någonsin, inte minst i frågor om sexualitet och relationer, kan vi helt enkelt inte inskränka undervisningen om detta.