Det politiska samtalets förfall

Det offentliga politiska samtalet har på kort tid försämrats påtagligt i Sverige. Gränserna för vad som kan och bör sägas tänjs rejält. Det är nu så vanligt att varna för ”fascism” att begreppets innebörd blivit obegripligt. Men det handlar också om att gapet mellan praktik och retorik växer. SBB-skandalen är ett bra exempel.

Minns ni turerna kring arenaprojektet i Gränby 2017-2018 då Uppsala under S-ledning inledde ett samarbete med SBB för att bygga en arena för hundratals miljoner? Redan då spelade det ingen roll att SBB:s Ilija Batljan bara ett par åt tidigare fått sparken som vice VD från Rikshem. Trots det så underlät Uppsala kommun att granska SBB inför samarbetet. Att bolaget av disciplinnämnden vid Nasdaq i Stockholm 2018 ålades ett vite om 785 000 kronor för oegentligheter spelade heller ingen roll för Uppsala kommun. I dag är arenaplanerna lagda på is. Men SBB är trots det en viktig aktör i Uppsala. Enligt en sammanställning som Dagens Samhälle genomfört, baserad på offentliga uppgifter från SBB, så ägde SBB i maj i år tjugofem samhällsfastigheter i Uppsala. 

Batljan säger själv att hans bakgrund som socialdemokratisk politiker hjälpt honom i hans tidigare framgångar i fastighetsbranschen. Men det är ju inte Batljans fel. Det är ju som DN:s Emma Høen Bustos säger att ansvaret för affärerna vilar tyngst på politikerna. Batljan skapade SBB 2016. Bolaget gjorde omfattande uppköp under den förra S-regeringens två senaste mandatperioder vid makten. Verksamheten fick rulla på. Men strax efter att den nya M-ledda regeringen tillträdde så sprack SBB-bubblan. 

Magdalena Andersson reaktion nyligen på händelserna är i sammanhanget viktiga lyfta fram. För en vecka sedan ställde sig Andersson bakom förslaget från V om att tillsätta en snabbutredning om möjligheterna att ge staten förköpsrätt för att köpa tillbaka fastigheter från SBB. Det är ett förslag som S aldrig skulle ha lagt i regeringsställning. Men i oppositionsställning går det att göra eftersom förslaget inte kräver eget ansvarstagande. Och retoriken är häpnadsväckande. I en intervju i SvD framgår det att både Andersson och Dadgostar nu blivit oroliga för att SBB kan sälja ut viktiga fastigheter till främmande makt. Andersson uppmanar regeringen att agera ”mycket snabbt.” På frågan om hur Andersson tycker att regeringen har skött SBB-krisen så svarar Andersson: ”Det har varit väldigt tyst. De verkar inte ha någon ambition att våra skattepengar ska gå till verksamhet snarare än till hyror.” Så ser klyftan mellan retorik och praktik ut i dag.