Sverige behöver tusentals Fredrik Andersson

UNT uppmärksammar att komikern Fredrik Andersson har fått motta hotfulla kommentarer efter ett skämt om koranbränningar (7/8). Hans harmlösa skämt, som fått hundratusentals visningar på Tiktok, handlar om att "det är så svenskt" att kontakta Polisen och "ansöka" om en tid för att "ställa till kaos". Ett roligt skämt om svensk fyrkantighet, alltså. 

De som blivit arga är dock inte svenska paragrafryttare. 

Andersson har fått kommentarer som "Snart blir ditt avslut som Lars Vilks", "må ni utsättas för terroristattacker" och om att han inte ska skämta om islam. Komikern tycks ha en utmärkt inställning till det hela, han säger sig inte ha några avsikter att sluta skämta om det som anses kontroversiellt. Men han varnar samtidigt för om vissa ämnen blir tabubelagda för satiriker.

Tyvärr har det – inom satir, konst och kultur – länge funnits minor runt islam. Hur många komiker i Sverige blir sugna på ämnet när man kan få hot för ett så oskyldigt skämt som Fredrik Anderssons? 

I kultur-Sverige är det få som vill få ett "avslut som Lars Vilks", konstnären som i 14 år levde under dödshot efter teckningen "Profeten M. som rondellhund". Fotografen Elisabeth Ohlsons utställning ”DEMONtör – med rätt att raljera” fick för två år sedan stänga efter hot, då Ohlson på Facebook hade lagt upp ett fotografi på Lars Vilks som hon hade tagit. För flera år sedan tog Världskulturmuseet ner ett av hennes fotografier i utställningen Jerusalem, för att inte förarga fundamentalister. På fotografiet fanns tre homosexuella muslimska män. 

Svenska konstinstitutioner har sedan länge, för att inte ”kränka” och uppröra, plockat ner tavlor, klippt i film, ställt in föreställningar.

Hoten mot svensk yttrandefrihet började inte med Koranbränningarna – och kommer inte att sluta med dem. 

För ungefär två sekel sedan kunde man, enligt svensk lag, dömas till hals­huggning för hädelse. Det ansågs vara ett grovt brott i klass med mord och dråp. Så är det som tur är inte längre. Tack vare att personer som nämnda Elisabeth Ohlson – som i slutet av 1990-talet förargade kristna grupper med utställningen Ecce homo – har yttrandefriheten genom historien stärkts. 

Under den här sommaren har landets styrande politiker upprepat att det som är lagligt inte alltid är lämpligt. Men vad ska vi med yttrandefriheten till, om den aldrig ska skava, förarga och uppröra? Om fundamentalister inte tål skämt, behöver de garanterat fler skämt.