Förövarna kan vara både studenter och kollegor. En rapport från Göteborgs universitet bekräftar det som många på universitetet redan visste: att forskare och lärare i hög grad är utsatta för trakasserier.
Universiteten har problem med dysfunktionella arbetsmiljöer. Uppsala är inget undantag. Osunda maktförhållanden befästs, kreativitet och nyfikenhet släcks och forskare hålls tillbaka av rädsla för att göra eller säga fel.
Några förklaringar till varför trakasserier förekommer ges inte i studien. Ibland lyfts argumentet att det skulle ha att göra med konkurrens om forskningsmedel. Att osäkra villkor och svårigheter att få anslag påverkar arbetsmiljön på universiteten är förstås sannolikt, men att det skulle ligga bakom så många trakasserier mellan kollegor känns mindre troligt.
Om man talar med dem som har erfarenheter av den här typen av arbetsmiljöproblem får man tvärtom ofta höra om seniora, framgångsrika forskare som fryser ut, nedvärderar eller mobbar yngre kollegor.
Doktorander och yngre forskare verkar särskilt utsatta. Det visar inte minst det fall som UNT rapporterat om (21/3): en doktorand tvingades bort från sin institution i Uppsala och blev sedan som nydisputerad, vid ett annat lärosäte, anklagad för forskningsfusk av professorn vid sin gamla institution i Uppsala. Professorn har sin karriär tryggad, han har forskningsmedel och en fast tjänst. Det är något annat än konkurrens om anslag som ligger bakom.
Inom humaniora och samhällsvetenskap som är särskilt utsatt för trakasserier finns mängder av historier om professorer i maktposition som utnyttjat eller trakasserat doktorander eller unga kollegor.
I vissa hörn av universitetet är makthierarkierna inte bara är osunda, utan direkt skadliga. Till det kommer en oförmåga från universitetet att snabbt och korrekt hantera medarbetare som gör fel, särskilt de som sitter i en ledande position. Det finns helt enkelt stora problem med hur man ska göra när en professor beter sig olämpligt, vilket förstås gör att de kan få fortsätta.
Alf Henrikson skaldade en gång: ”Runt kunskapens träd är det dystert att vandra ... i en krets av personer som hatar varandra”. Man önskar att universitet runt om i landet – inte bara i Uppsala – tog trakasserier ännu mer seriöst.
För att bryta destruktiva mönster behövs att man agerar förebyggande och för alla anställda visar att man förstår problemen och tar dem på allvar. Professor ska inte tillåtas bryta ner yngre kollegor. För trots vad Henrikson skriver, vandringen runt kunskapens träd ska inte vara dyster.