Vi är många nu, vi som bor i Uppsala. Nära en kvarts miljon och i slutet av detta sekel är vi kanske 350 000. När vi stretar på med matkassarna i cykelkorgen uppför någon backe i Eriksberg eller stressar hemåt med nyss hämtade förskolebarn, tänker vi kanske inte så mycket på stadsmiljö och arkitektur. Inte heller att alla sekler satt sina spår på stadens bebyggelse – och därmed också påverkat oss själva.
Så mycket bättre då att en mer än halvsekelgammal institution i, Föreningen Vårda Uppsala, har tänkt åt oss och gjort boken Bilder av Uppsala, stadsbyggnadskonst till vardags. Författarna, Tomas Klang, Carl Erik Bergold, Per Hedfors och PO Sporrong är arkitekter eller har alla nära anknytning till arkitektur och arkitekturhistoria och vill med boken visa hur lite undanskymda eller bortglömda miljöer också har ett värde för stadens identitet och för hur vi Uppsalabor upplever vår hemstad.
Utöver Domkyrkan, Gustavianum, Carolina Rediviva och övriga klenoder i stadens centrum har ett antal namnkunniga arkitekter gjort avtryck i stadsbilden, såväl i offentliga byggnader som i bostadsområdena.
Uppsala var, och är fortfarande i någon mening, ett klassamhälle vilket inte minst bostäderna vittnar om. De väldiga, och vackert utformade villorna från början av 1900-talet i Kåbo, byggda för de främsta inom akademin, påminner om en förfluten tid med stora sällskapsrum och rum för tjänstefolk.
På motsvarande vis satte dåvarande stadsarkitekten Gunnar Leche sin prägel på bostadsområdena från slutet av 1940-talet och åren därefter i Lasseby gärde, Tunabackar och Salabacke. De bostäderna var i sann folkhemsanda uppförda för lågavlönade Uppsalabor, och arkitekturen och byggnaderna vittnar än i dag om omsorg och omtanke om de boende.
I dag kan man avläsa bilden av ett historiskt Uppsala då barn lekte utomhus hela dagarna och hade tillgång till takförsedda ytor att huka under när det regnade. Köksfönstren vetter ut mot de öppna ytorna så att 1940- och 50-talets hemmaarbetande mammor kunde hålla ett öga på spisen och det andra på barnens lekar ute. Omsorgen lades mest på den yttre miljön och lite mindre på den inre. Standarden på bostaden motsvarade måttliga behov, knappast mer. Kontrasten mot dagens nybyggen med hög, ibland lyxig, inomhusstandard och mer försummad utemiljö är slående.
Boken Bilder av Uppsala borde närstuderas av stadsplanerare och bostadspolitiker eftersom stadsbyggnad och bostadsmiljöer är viktiga frågor som i högsta grad formar Uppsalabornas vardag.