Uppsala håller andan i coronans spår

Till det yttre kan det se ut som om en tidsmaskin tagit Uppsala tillbaka till 1950-talet. Biltrafiken dominerar inte längre gatorna i centrum och det är glest med folk. Många Uppsalabor befinner sig i karantän av mer eller mindre frivillig art. En ganska ny syn i Uppsala är däremot folkvandringen ut i naturen. Med ryggsäckar och stövlar travar familjer ut i skogen och på sina håll är det nästan trångt på vägar och stigar.

Coronapandemin har sannerligen satt sina spår i Uppsala. Själva staden har förstås gjort sina vinster. Den minskade biltrafiken resulterar i mindre utsläpp och den på sina ställen mycket dåliga luften i stadskärnan måste ha förbättrats. Och människors vilja att utnyttja naturen runt Uppsala torde betyda förbättring av folkhälsan.

De här vinsterna uppväger inte på långa vägar förlusterna. Uppsala kommun och län räknar sina covid-19-drabbade i mer än 1 000, även om Stockholmsområdet drabbats avsevärt mycket mer.

I smittans spår har livet i Uppsala drabbats hårt. I åtskilliga företag i service- och besöksnäringarna har verksamheterna skruvats ned till nästan noll. Handeln har drabbats hårt och flera företag har fått kasta in handduken och gå i konkurs. Anställda har varslats, permitterats eller sagts upp. Bäst har livsmedelshandeln klarat sig. 

Största avtrycket har det inställda valborgsfirandet gjort. Uppsalas största folkfest med större delen av staden på benen, ställdes in med uteblivna intäkter till framför allt krogar och kaféer av okänt antal miljoner kronor som följd. 

Uppsala kommer att ha en rejäl uppförsbacke den dag när pandemin klingat av och det normala livet ska återvända. Det är svårt att ännu se något slut på denna kris men det finns ändå något för varje Uppsalabo att tänka på under tiden. Upphör Uppsalaborna att handla, gå till frisören, äta ute på krogen får det konsekvenser. Systemet med utbud och efterfrågan är känsligt, känsligare än vad folk i gemen tänker. 

Uppsalas utveckling har de senaste decennierna varit svindlande. Kommunen har vuxit rekordartat och planeringsmålet om 30 år, en befolkning på 350 000 invånare, har inte känts alldeles verklighetsfrämmande. Det man nu skulle önska är mer eftertanke inför framtiden, både hos medborgarna själva och hos deras valda politiker. Hållbarhet talar man mest om i miljösammanhang men för Uppsala krävs också en ekonomisk och social hållbarhet. Att den utan problem ska stå pall för en pandemi är kanske mycket begärt, men den vidare hållbarhetstanken borde ingå i kommunens planeringsverktyg.