Vägbulor är som gjorda för att irritera

Ett nytt sorts farthinder har kommit till Uppsala. De gamla blomlådorna, vägbulorna (hela och delade), den avsmalnade vägen (när två filer blir en) och de digitala hindren (lucka i vägen) har fått sällskap av branta hinder med skarpa kanter. Se exempelvis på Slädvägen i Valsätra, mellan Vårdsätravägen och Gottsunda Allé.

Insändarspalter och diverse nätforum brukar fyllas med kommentarer om kommunens åtgärder för att få ned farten i trafiken. Irritation är dock inget bra argument mot fartdämpande hinder. Att ”fart dödar” är ju skälet bakom att de finns och då får den otålige bakom ratten naturligtvis vika sig.

Arbetsmiljö är ett bättre argument. Bussförarna protesterar med jämna mellanrum mot de många hindren, som innebär stress för att komma efter i tidtabellen och dessutom risk för skador i rygg och nacke av vibrationerna (SR Uppland 23/5). Förarna har också haft viss framgång i Uppsala då sex av totalt elva farthinder i det nya Rosendalsområdet fick tas bort av nämnda skäl (UNT 4/7 2022).

För att vara Sverige är just väghinder ett relativt oreglerat område. De 290 kommunerna gör som de vill och det ser olika ut i olika delar av landet. Mycket makt lämnas i sin tur till idérika landskapsarkitekter när nya bostadsområden byggs – liksom till påstridiga villaägare som har goda möjligheter att göra just sin gata till en svårgenomtränglig passage.

Framkomlighet och bekvämlighet är alltså inte så gångbart att premiera, om det inte gäller bussgator. Men det borde kanske vara det? Det är ju också ett faktum att ”ouppmärksamhet dödar”. Accelerationen mellan farthindren och fokus på att klara dem ”snyggt” leder till färre blickar mot villauppfarten i hålet i häcken. Tillbud och olyckor ledde i alla fall till att Sundsvalls kommun i fjol beslutade att inte längre teckna avtal för utplacering av blomlådor och gummigupp i tätbebyggt område (22/3 2022).

För en kommun som vill få enhetlighet och balans i utformningen av farthinder finns råd att hämta i Trafikverkets Vägar och gators utformning (VUG). Där lyfter man fram vägkuddar (som bussar lätt kan passera) och ”halva platågupp” (kort uppfart följd av en längre nedfart) som lämpliga för framkomlighet och säkerhet. Samt de dynamiska hindren med luckor som känner av farten.

I väntan på att Slädvägen och andra gator jämnas till en aning kan man tänka på att irritation och ilska i trafiken innebär risker för både den egna och andras hälsa. Det kan löna sig att ta ett djupt andetag, kanske ta cykeln till jobbet i morgon i stället och att välja ett annat ämne för sin eventuella nätilska.