I takt med att Uppsalas befolkning växer, växer också behovet av ny mark för kommunens företag. Många av dem kräver inte bara yta utan också rymd. Ett resultat av detta ser de som passerar stadens östra delar på E 4. Stora fyrkantiga kolosser i svart eller olika nyanser av grått, fjärran från begreppet ”staden på slätten”, som länge var ett stadsplanemässigt ideal.
Så ser Uppsala ut i dag, 2025! För den som närmar sig staden från nordväst är bilden helt annorlunda. Där ser man på långt håll Uppsalas välkända silhuett.
Uppsalas stadsbild är något som många har synpunkter på. Nybyggare innanför tullarna får tassa försiktigt på gatorna för att inte förarga den goda smaken i staden. Det klassiska, historiska Uppsala vårdas med några få undantag väl, och dessbättre haglar kritiken mot den som vill smälla upp en modern hotellbyggnad intill Flustret vid Svandammen.
Det vore ännu bättre om lite estetisk omsorg också kunde läggas på de nya industriområdena i stadens östra utkanter. Det finns förvisso inga bostäder bland kolosserna men för dem som arbetar där är enformigt utformade byggnader knappast stimulerande för trivseln.
Uppsala har en något förbisedd historia av vackert byggda industrilokaler. Runt förra sekelskiftet och några årtionden därefter byggdes det fastigheter som än i dag har hög arkitektonisk kvalitet. Tänk bara på gamla Hästens skofabrik vid Fyrisån, Nymanbolagens byggnader intill Vaksalatorg, och för att inte tala om Gamla Ångkvarnområdet som nu omvandlats till bostadshus. Förra sekelskiftets byggare kunde tillföra stadsbilden kvalitet. Den dimensionen förefaller bortglömd i stadsbyggandet.
Varför måste dagens industrier se så tråkiga ut? Det är en fråga värd att ställa, men knappast svår att besvara. När ett företag nyetablerar sig i Uppsala eller flyttar från en plats där man vuxit ur lokalerna är ekonomin viktigast. Det gäller att få nybygget på plats så snart det går och lokalernas nytta kommer då förstås i första rummet.
Men de faktorerna måste ha spelat roll för industrierna runt förra sekelskiftet också. Var det så att fabrikerna som uppfördes för hundra år sedan låg närmare Uppsalaborna, att de syntes i vardagen på ett annat sätt än dagens fyrkantiga kolosser, på gator som är anonyma och där inga stadsbussar kommer att gå på länge.
Uppsalas östra ytterområden är inte precis inbjudande för flanören. Så häftigt det vore om någon enda nybyggare kunde åstadkomma en överraskande vacker eller intressant byggnad. Och så roligt det vore för alla dem som har sin arbetsplats där.