Vem kommer att kunna rÀdda Egypten?

BistÄnd och lÄn kommer inte hÄlla landet flytande pÄ lÄng sikt.

Miljontals egyptier kÀmpar för att kunna stÀlla mat pÄ bordet. Men vad satsar regeringen pÄ?

Miljontals egyptier kÀmpar för att kunna stÀlla mat pÄ bordet. Men vad satsar regeringen pÄ?

Foto: Cornelius Poppe

Krönika2024-03-02 06:33
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.

Egyptens premiÀrminister Mustafa Madbouli sken som en sol nÀr han hÀromveckan meddelade att investerare frÄn Förenade arabemiraten ska satsa 35 miljarder dollar pÄ att bygga en ny stad pÄ den egyptiska Medelhavskusten, komplett med lyxig smÄbÄtshamn. Just stÀder har Egypten gott om sedan tidigare, och hamnen i Alexandria kunde vÀl rÀcka. Men dollarinflödet kommer som en skÀnk frÄn himlen.

Sedan flera Är skakas Egypten av svÄra statsfinansiella problem. Utlandsskulden vÀxer och befolkningen plÄgas av elbrist, inflation och nerdragningar i de vÀlfÀrdsprogram som kontrollerat priset pÄ bröd och andra basvaror. MÄnga miljoner egyptier kÀmpar med att stÀlla mat pÄ bordet.

Det Àr inte sÄ att Egypten saknat chanser att vÀnda skutan. NÀr president Abdelfattah al-Sisi grep makten 2013 vÀlkomnades han av arabvÀrldens oljemonarkier, som satsade tiotals miljarder pÄ att stötta den egyptiska ekonomin. Internationella valutafonden IMF har ocksÄ erbjudit lÄn i flera omgÄngar och 2015 upptÀcktes dessutom stora naturgasfyndigheter.

Problemet Àr att den egyptiska regeringen inte har förvaltat möjligheterna vÀl. I stÀllet satsar man pÄ jÀttelika statusprojekt. Att bygga ut Suezkanalen var kanske ingen dum investering, men att vrÀka ut pengar pÄ nytt stridsflyg och krigsflotta framstÄr som mindre vÀlbetÀnkt. Mest uppseendevÀckande Àr beslutet att bygga en ny huvudstad med tempelliknande monumentalarkitektur, jÀttemoské och dito katedral, Afrikas högsta skyskrapa och olympiska sportarenor. Visserligen ingen smÄbÄtshamn, men det Àr nog frÀmst för att stan ligger i öknen.

NĂ€r det gĂ€ller stora banker och multinationella företag talar man ibland om att de Ă€r ”too big to fail”, för stora för att fĂ„ misslyckas. Om konkurs hotar mĂ„ste staten inskrida till nĂ€stan vilket pris som helst, eftersom allt vore billigare Ă€n att tillĂ„ta ett sammanbrott.

SĂ„ Ă€r det med Egypten. Ett land pĂ„ Europas södra tröskel med mer Ă€n 100 miljoner invĂ„nare, som knyter samman Afrika och Asien och kontrollerar Suezkanalen – det mĂ„ste helt enkelt förbli stabilt, för alternativet vore otĂ€nkbart.

Men rÀcker det att vara för stor för att misslyckas, om man ocksÄ Àr för stor för att rÀddas? BistÄnd och lÄn kommer inte hÄlla Egypten flytande pÄ lÄng sikt, sÄ lÀnge regeringen saknar vilja eller förmÄga att genomföra nödvÀndiga reformer. Att Förenade arabemiraten skyfflar in ytterligare en stödinvestering kan köpa mer tid, men sen gÀller det att anvÀnda den rÀtt.