Det har verkat som att Donald Trump dragit sig tillbaka en aning efter republikanernas förlust av majoriteten i representanthuset vid nyår. Det vore rimligt efter flera bakslag, om muren och den stängda statsapparaten, och med risken för ytterligare problem om Nancy Pelosi och hennes demokrater till exempel skulle lyckas tvinga honom att visa sin deklaration.
Det verkar också rimligt med tanke på att presidentvalet 2020 närmar sig. Motkandidaterna presenterar sig en efter en och ett av den sittande presidentens försteg är ju positionen som statsmannen gentemot uppkomlingen. Att visa något av sådana drag skulle inte skada och specialåklagaren Robert Muellers slutrapport om Rysslandskontakterna i förra veckan kunde vara ett tillfälle. Den visade att det inte fanns grund för åtal mot presidenten, men att han heller inte kunde frikännas helt från misstankarna om samarbete med Ryssland under valrörelsen 2016.
Alla sådana förhoppningar eller förväntningar kom på skam under ett valmöte i Michigan på torsdagskvällen då Trump gick till ursinnig attack mot sina motståndare. Den kränkta åttaåringen, narcissisten och mobbaren som visade sig så ofta under valrörelsen och i början av presidentskapet var tillbaka igen, med full kraft.
”Konspirationen är över”, inledde han talet och gick snabbt över till de som konspirerat mot honom. De har ”sämre utbildning, sämre hus och är inte lika smarta som mig, och det är jag som är president”. Kongressledamoten Adam Schiff är en ”pencil neck” som har ”den tunnaste nacke jag någonsin sett”. Och så vidare.
Budskapet till demokraterna är tydligt. Vill de ha krig (begära ut deklarationen eller hela Muellerrapporten i stället för den fyrsidiga sammanfattningen) ska de få det. Det drar ihop sig storm i det delade landet 2020, och därmed också i världen. Vem ska utmana världens mäktigaste åttaåring? Vem ska kunna utstå stormen av förolämpningar, näthat och fejkade nyheter under en lång kampanj? En handfull demokrater har faktiskt redan anmält sitt intresse.