Det gjordes i går bland annat av Svenska Dagbladet, både på nyhetsplats och på ledarplats. Så går med socialdemokratiskt ledda regeringar, är tanken.
Men parallellen håller inte. Helle Thorning-Schmidts danska regering har haft en helt annan sammansättning än vad en socialdemokratiskt ledd regering lär kunna få i Sverige. Den bestod fram till i fredags av Socialdemokraterna, Radikale Venstre och Sosialistisk Folkeparti, SF. Det var SF som lämnade regeringen, eftersom man inte orkade med att ta ansvar för försäljningen av en minoritetspost i ett statligt ägt energibolag. Partiet var i fullt uppror och många kända medlemmar hade redan hoppat av.
Skulle Stefan Löfven få bilda regering i Sverige så är det mest sannolika att han tar med Miljöpartiet. En koalition med Vänsterpartiet – Sosialistisk Folkepartis närmaste motsvarighet - vill han säkerligen undvika. Radikale Venstre är inte en motsvarighet till Miljöpartiet, utan ett stabilt liberalt parti. Partiledaren Margarethe Vestager är också ekonomiminister och har därmed en nyckelroll för regeringens politik. I Danmark har socialdemokraterna alltid varit svagare än i Sverige och Radikale Venstre har en tradition av att samarbeta med S, snarare än med de två övriga etablerade borgerliga partierna.
Vad regeringskrisen i Danmark illustrerar är något helt annat, nämligen vad som kan hända när ett parti på den socialistiska vänsterkanten plötsligt får regeringsansvar och tvingas medverka till att förvalta och rent av förstärka kapitalismen. Sammanbrottet inom SF utlöstes ju av att privata intressenter skulle komma in i en tidigare statlig verksamhet. Det konkurrerande ytterkantspartiet, Enhedslisten, har däremot stått fritt från regeringsarbetets allvar och har gått starkt framåt i opinionsmätningarna.
Det statligt ägda energibolaget Dongs verksamhet har kritiserats hårt och det kapitaltillskott som behövdes skulle komma från amerikanska Goldman Sachs. Motståndet kom nu både från Enhedslisten, som ogillar privat kapital, och från Dansk Folkeparti som ogillar utlänningar. Denna populistiska allians är dessbättre också ett rent danskt fenomen.
Jonas Sjöstedt funderar säkert en del över den danska regeringskrisen – inte för att hans eget parti är någon sannolik regeringspartner i Sverige utan för att Sjöstedts egen pragmatism riskerar att provocera mer bokstavstroende partimedlemmar. Stefan Löfven funderar säkert över svårigheten att få ett fungerande regeringsunderlag efter valet. Men Fredrik Reinfeldt har exakt samma problem.
Thorning-Schmidts koalition lär ombildas i veckan och kommer att fortsätta att regera i minoritet. Men det är fullt tänkbart att regeringens ställning i opinionen förstärks när SF kliver av.