Amnestys internationella råd med representanter från sjuttio länder röstade i tisdags för att Amnesty ska verka för avkriminalisering av prostitution. Det betyder till skillnad från den svenska lagstiftningen att det inte bara ska vara lagligt att sälja sex, utan även att köpa sex och ägna sig åt koppleri och bordellverksamhet.
Rekommendationen är minst sagt kontroversiell. Svenska Amnesty tillhör dem som röstade nej. Flera tongivande Hollywood-kändisar som Meryl Streep och Kate Winslet har också engagerat sig i frågan och vädjat till organisationen att inte landa där den nu har landat. Å andra sidan har just kändis-uppropet fått många att peka på att de som engagerar sig för de prostituerade sällan låter dem komma till tals, vilket Amnesty International har gjort genom att arbeta ganska ingående med frågan innan rekommendationen kom upp till beslut.
Amnesty förtjänar respekt för att verkligen vilja utgå från hur en stigmatiserad grupp människors mänskliga rättigheter kan försvaras bättre än i dag. Men det vore fel att tro att alla ”sexarbetare” delar en och samma uppfattning om hur deras tillvaro ska kunna bli bättre. De som menar att man ska lyssna till de prostituerade menar inte sällan att man ska ta intryck av dem som frivilligt är i yrket. Men det finns också många före detta prostituerade som menar att många snarare intalar sig att de vill sälja sex för att stå ut med situationen.
Den som bjuder ut sexuella tjänster mot betalning är så gott som alltid i en utsatt situation. Orsakerna är flera. Kvinnornas status (det är oftast kvinnor) är låg och de skuldbeläggs ofta i samhället. Många har sociala problem och riskerna för både hälsan och att utsättas för våld är överhängande. Där prostitution är olaglig kränks kvinnorna ofta av polisens verksamhet för att stävja brottsligheten. Där den är laglig kan polisen tvärtom välja att bortse från deras utsatthet eftersom verksamheten är som den är.
Den svenska modellen handlar krasst om att utbudet inte är kriminellt, men att efterfrågan är det. Denna mellanväg har sakta vunnit terräng. Kanada, Norge, Island och Nordirland har en lagstiftning som är lik den svenska. Det som är tilltalande är att den både tillgodoser behovet av att inte stämpla redan utsatta personer som kriminella och att göra det svårare och mer riskfyllt att köpa sex.
Om prostitutionens hela näringskedja skulle tillåtas innebär det att efterfrågan skulle öka. De som skulle vinna på det är knappast de prostituerade, utan de ekonomiska intressen som styr sexindustrin. Det finns heller inget som säger att trafficking och misär skulle upphöra om marknaden görs laglig. Mycket talar i stället för att det skulle fortsätta parallellt med den lagliga handeln.
I slutänden är det helt enkelt omöjligt att särskilja frågan om att arbeta för prostituerades mänskliga rättigheter från arbetet med att motverka att människor köper andra människors sexuella tjänster.