Ukraina i dag, och sedan?

Liksom på 1990-talet på Balkan finns det nog av huliganer och ultranationalister av olika kulör för att de som så önskar snabbt ska kunna väcka skräck och ohämmat hat mellan människor som i går fortfarande delade bord på krogen.

Risken är överhängande att de spänningar man skapar och det tumult som kan släppas loss föder monster bortom all kontroll. Inbördeskriget avtecknar sig som fullt möjligt. Men lika gärna kan Putins insända agenter och soldater både starta och stödja en folkresning i östra Ukraina vilket kan leda till att landet de facto delas utan särskilt omfattande, om ens några strider. Ur rysk synvinkel skulle det vara ett sätt att återta kontrollen över hela Ukraina, antingen man då nyttjar de östra delarna av landet som en förhandlingspant eller som en säkrad bas för fortsatta militära operationer.

Många av de ledande tidningarna i västvärlden porträtterar nu Putin som en man som lever i ett förgånget århundrade eller - som förbundskansler Merkel uttryckte saken - lever i en annan värld. Problemet är att Europa snart kan tvingas konstatera att mot Putins expansiva utrikespolitik hjälper inte fördömanden och sanktioner. Det är tyvärr sannolikt att de motåtgärder vi till slut tvingas vida kräver militära maktmedel, insatta på ett sätt som helt kommer att bära nittonhundratalets prägel.

Det innebär inte att vi öppnar en väpnad konflikt med Ryssland, vilket är otänkbart bland annat med hänsyn till förekomsten av tusentals kärnvapen. Men Nato och EU måste besluta sig för vilka stater vi inte kan tillåta att åter bli beroende av ledningen i Kreml. Till dem måste tillräckliga militära och ekonomiska resurser avdelas, så att varken rysk politisk utpressning eller militära maktdemonstrationer får någon betydelse.

Framgruppering av militära resurser, kombinerade med sanktioner, riskerar dock att under en övergångstid återskapa både ett kallt krig och något som kommer att likna en ny järnridå. Men Ryssland väljer själv i vilken värld man vill leva. Som en militärdiktatur stödd på bajonetter eller som en demokrati i ett fritt Europa. Mycket hänger på om Tyskland förmår att ta ledningen i den riskfyllda tid som avtecknar sig.

I Putins värld är svaghet föraktligt och styrka det enda han respekterar. Det är en förunderlig historisk ironi att vi nu blickar mot Tyskland i hopp om att landet skall förhindra ett andra München och att EU lämnar dörren öppen för Putin att fortsätta på den inslagna vägen. Vi får inte tillåta att de stater som valde demokratin och bröt sig ut ur sovjetväldet blir brickor i det spel där Putin inom Rysslands gränser försöker vinna Sovjetunionen åter.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Säkerhetspolitisk debattör ocvh fristående kolumnist i UNT