Men många av kommentarerna till Fredrik Reinfeldts tal i valupptakten på Norrmalmstorg utgår från precis den föreställningen. ”Moderatledaren spelar ett högt politiskt spel en månad före valet”, skrev till exempel Svenska Dagbladets politiske kolumnist Göran Eriksson i söndags.
Reinfeldts tal var förvisso ovanligt och säkert inte vad alla de närvarande moderata partiaktivisterna hade tänkt sig. Det vanligaste är trots allt att partiledare och regeringschefer försöker presentera ett glatt budskap på temat att det finns utrymme för nya kostnadskrävande reformer och att motståndarnas löften på samma områden är otillräckliga. Reinfeldt gjorde alltså tvärt om.
En stor del av talet ägnades kriserna och krigen i Europas närhet, i första hand i Syrien och Irak, och de stora nya flyktingströmmar till Europa som kan väntas eller redan finns. Vi kan inte anständigtvis vända ryggen åt denna verklighet och vi måste inse att stora flyktingströmmar kortsiktigt skapar nya kostnader i de länder som tar emot dem. Människor behöver mat, tak över huvudet, ofta vård i olika former och i ett något längre tidsperspektiv utbildning och introduktion i Sverige så att de kan arbeta och bidra till välfärden. I ett budgetläge som redan är ansträngt kräver både medmänsklighet och Sveriges långsiktiga intressen att vi är återhållsamma med löften på andra områden.
Naturligtvis kan man se ett taktiskt inslag också i detta ovanliga valtal. Genom att tala om ekonomins begränsningar kan Reinfeldt få huvudmotståndaren, Socialdemokraterna, att framstå som mindre ansvarskännande. Genom att tala om flyktingströmmarna och om kravet att visa medmänsklighet ger han samtidigt sitt eget parti ett moraliskt fokus som många länge har saknat. Dessutom uppträder han just som en statsminister bör göra i en tid av stora internationella kriser: han påminner om värden och principer som går utöver partipolitiken och som delas av det stora flertalet svenska väljare.
Den mest förutsägbara kommentaren av alla är då att Reinfeldt riskerar att driva över väljare till Sverigedemokraterna. Ja, en del sådana väljare finns nog. Men om det är något som verkligen gynnar partier av SD:s typ så är det att övriga partier och politiker duckar inför deras falska verklighetsbeskrivningar och ohållbara patentlösningar. När ledande politiker i de etablerade och seriösa partierna i stället engagerat talar för en annan hållning än den billiga populismen så ställer de samtidigt oss alla inför ett moraliskt val: Vill jag vara en person som i inskränkt kortsynthet vill stänga ute nödlidande, eller vill jag det inte?
I en valrörelse är det lätt hänt att verkligheten utanför Sverige förträngs. Men i år sammanfaller valrörelsen med flera allvarliga kriser i vår närhet. Fler än Reinfeldt borde tala allvar om världen omkring oss.