Finns det egentligen någon vettig anledning till att ledarna för sju av världens inte längre rikaste länder träffas under två dagar i alperna för att sola sig i varandras förträfflighet? Och till en kostnad av två miljarder kronor, då ett stort område stängts av och bevakas av 20 000 poliser. Nej, även om det alltid finns goda skäl till kontakter mellan länder, också på toppnivå, finns det lika goda skäl att ifrågasätta sammanslutningen G7.
Värden Angela Merkel log i solskenet och Barack Obama, tillbakalutad som alltid, skämtade lite om Oktoberfest och lederhosen. Budskapet var att ”vi är vänner nu”, att det där om att NSA lyssnade av Merkels mobiltelefon är historia. Nu står vi åter enade, för en fri värld med demokrati och öppenhet och mot det som den åttonde medlemmen står för. Ryssland fick lämna dåvarande G8 för ett drygt ett år sedan på grund av annekteringen av Krim.
Mötesdeltagarna har då och då under måndagen och tisdagen kommit ut från det superexklusiva Schloss Elmau och meddelat viktiga men väntade ståndpunkter som att ”klimatförändringarna är en ödesfråga” eller att ”tiden håller på att rinna ut för Grekland”. Den forna kollegan Vladimir Putin fick också veta att han bör respektera eld upphör-avtalet om Ukraina, annars kommer de ekonomiska sanktionerna att fortsätta och kanske också skruvas upp.
Det är naturligtvis viktigt att några av världens mäktigaste stater slår fast att den fossila eran i världsekonomin är på väg att ta slut. Men tidsplanen, att elektricitet ska produceras av förnybara källor 2050 och att alla sektorer ska vara fossilfria 2100, fick genast skarp kritik. Få eller inga forskare tror att uppvärmningen kan hejdas om man fortsätter att elda med kol, gas och olja i ytterligare 85 år.
Uttalandet är inte heller mycket till vägledning om vad som kommer att hända på det globala klimatmötet i Paris i höst. Kina är världens största utsläppsnation och kommer att fortsätta att öka sina utsläpp av växthusgaser fram till 2030. Kina kommer att spela en huvudroll i Paris, liksom även Indien och Brasilien.
Precis som begrepp som ”i-länder” eller ”väst” spelat ut sin roll, är också G7 på väg att göra det. Det känns förstås bra att träffas om man förenas av kultur och samsyn i olika frågor och bara behöver diskutera detaljerna. Men resultatet blir lika väntat som irrelevant då de svåra förhandlingarna återstår. Under kalla kriget var det enda relevanta toppmötet för en bättre värld G2 (USA och Sovjetunionen), nu är det kanske G3 (USA, EU och Kina).
Men hellre än bistra och resultatlösa toppmöten vill man ha trevliga och resultatlösa toppmöten. Därför skålar man vidare i bayerskt öl och skjuter det uppenbara framför sig, att det är dags att upplösa G7 och inrikta sig på att göra världen till en bättre plats.