I sitt tal i Almedalen i somras målade statsminister Stefan Löfven en ljus bild av det innovativa Sverige, de många och växande högteknologiska småföretagen. Exemplet han gav var VBN Components i Uppsala som konstruerat 3D-printrar för extrema stålmaterial till framtidens industri. Metoden är att bygga verktyg och andra komponenter med metallpulver som återanvänds, samma princip som för pepparkaksdegen när man bakar.
Företaget VBN Components står i startgroparna för att börja sälja sina avancerade produkter. Att man kommit så långt beror på ren och skär kompetens, man har fått utmärkelser och lyckats attrahera riskkapital. Sedan har man också haft hjälp och stöd av en företagsinkubator. UIC (Uppsala Innovation Centre) samägs av Stuns, Uppsala kommun, SLU och Uppsala universitet. I veckan utsågs UIC till Europas femte bästa företagsinkubator av UBI Global Benchmark.
Små forskningsintensiva företag behöver stöd för att nå fram till färdiga produkter, och för att nå ut med dessa till en marknad. Affärsutveckling är ofta ett främmande område för en forskare och då blir inkubatorn ett ovärderligt stöd. Och UIC lyckas alltså bättre än nästan alla andra. Det är pengar som ger utdelning, som kommer det offentliga till godo.
Antalet anställda i dessa forskningsintensiva företag kan inte räknas i 100-tal, ofta inte ens i 10-tal. Det är mycket träget arbete som krävs och vilket företag som blir Sveriges nästa Ericsson eller SKF är omöjligt att säga. Det kan bli VBN. Eller så blir det något av alla clean tech-företag som finns eller har funnits under UIC:s paraply. Hexicon (flytande vindkraft) eller Chromogenics (intelligenta fönster) är exempel på bolag som kan vara framtidens klimatsmarta energilösningar på spåren.
Oförtröttlighet krävs inte bara hos företagen, inkubatorn och investerarna. Uppsala kommun måste också fortsätta att vårda dessa plantor. Det ger utdelning, det kan ge stor utdelning på sikt. Men bara att de finns gör Uppsala till en mer attraktiv stad.