Det positiva först. Allt mindre tyder på att Donald Trump kommer att gå vidare med sitt vallöfte att riva upp klimatavtalet i Paris 2015 för USA:s räkning. Det finns inget stöd i presidentens närhet, då exempelvis utrikesminister Rex Tillerson kraftfullt motsatt sig ett sådant agerande. Trump har också fått ett brev från oljejätten Exxon: ”Avtalet är ett effektivt ramverk och vi är väl positionerade för att konkurrera under dess villkor”.
Nåja. Trump kanske tycker att han kan svälja detta ”usla avtal” om ”klimatbluffen”. Bara han samtidigt på hemmaplan kan visa vad han tycker om ”falska miljöprofeter” som kostat massor av jobb i den amerikanska industrin, till exempel i Appalachernas koldistrikt. Och det har han gjort. Först genom minskade anslag till miljövårdsmyndigheten EPA, med 30 procent. Och senast genom ordern att riva upp företrädaren Obamas Clean Power Plan, CPP.
CPP har som mål att minska USA:s utsläpp av växthusgaser med 32 procent från 2005 till 2030. Enligt EPA:s officiella beräkningar skulle CPP också betyda 3 600 färre som dör i förtid, 90 000 färre astmaattacker och 1 700 färre hjärtattacker varje år efter planens slutdatum 2030. En nettovinst för landet på 26-45 miljarder dollar.
Hur många förlorade jobb som klimatåtgärderna innebär är omöjligt att räkna på. Likaså hur många nya gröna jobb som tillkommit. Det man vet är att kol blivit allt mindre lönsamt, medan priset för förnybar energi samtidigt blivit mer attraktivt. Detta har Kina, konkurrenten om det världsekonomiska herraväldet, insett sedan en tid. Från Peking har man flera gånger sedan Trump tillträtt sagt att omställningen till förnybart är irreversibel. Budskapet är tydligt. Om inte USA vill vara med tar vi gärna över.
Trump ångar på i vanlig stil, om ”miljoner jobb” tack vare ”reeent kol”. Med tanke på vad dessa jobb betyder för hans väljare och deras hälsa är det en grotesk föreställning. Om det nu blir några nya jobb. Sannolikheten för att det blir mer än en bråkdel av alla jobb som presidenten lovar är låg.