Det går inte att stå vid sidan av när andra människor befinner sig i nöd. Det är självklart att hjälpa till, både i det korta och långa perspektivet. I flyktingfrågan har både människor och politiker den senaste tiden gått från handfallenhet till engagemang och handling. Kanske kan detta spilla över på ett annat område med öppen misär, tiggeriet på svenska gator och torg.
En del har velat förbjuda tiggeriet, andra har velat blunda för att tillfälliga läger upprättas på offentlig plats. Ingetdera är en framkomlig väg. Åsa Regnér (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister och Martin Valfridsson, nationell samordnare för utsatta EU-medborgare, har inte heller någon lösning, men de sätter upp tydliga mål (DN Debatt 11/9): Lägren ska bort och tiggeriet ska minska. Ge hellre pengar till organisationer som hjälper i Rumänien och Bulgarien i stället för till tiggaren i köpcentret, skriver de.
Grundproblemet är nu liksom tidigare dessa både länders behandling av sina romska minoriteter. När Rumänien och Bulgarien blev EU-medlemmar 1/1 2007 var det bristande skyddet för minoriteter en av huvudfrågorna. Länderna fick dispens, men skulle inom ett år uppvisa handlingsplaner och konkreta förbättringar. Nu har det snart gått nio år och fortfarande finner många romska familjer att det bästa sättet att få ihop till livets nödtorft, mat, kläder och sjukvård, är att pendla till exempelvis Sverige och tigga.
Regnér och Valfridsson pekar på nya avtal om samverkan mellan Sverige och dessa länder. Det har dock inte hjälpt hittills. I stället behövs ekonomisk och politisk press från EU, precis som i flyktingfrågan, och det är den vägen den svenska regeringen måste gå.
Slutligen bör regeringen ägna sig åt det mellanstatliga samarbetet, och att hålla ordning på gator och torg, i stället för att uppmana folk att inte skänka pengar. Det går inte att stå vid sidan av när andra människor befinner sig i nöd. Så länge tiggarna finns kvar behöver de hjälp också på kort sikt.