Det kallas talepunkt, att upprepa ett och samma budskap tills det förhoppningsvis går fram. Trots att historien förskräcker (Bosse Ringholm, Maud Olofsson med flera) har det blivit ett modeord och en strategi som används allt flitigare. I söndagskvällens partiledardebatt i SVT hade samtliga åtta partiledare förberett något dräpande som de skulle säga och upprepa om så väggarna i tv-studion föll samman.
Det fungerade inget vidare den här gången heller. Visst minns man Jan Björklunds (L) jämförelse mellan bostadsköerna och en resa till Pluto, eller Ebba Busch Thors (KD) frontalangrepp om kärnkraften. Men om det nu pågår bostads- och energisamtal över blockgränserna, och regeringen rimligt nog hänvisar till dessa, då faller angreppen ganska platt. Effektskatten på kärnkraft och den tyska brunkolen är ömma punkter för regeringen som man kommer att få ge besked om snart, bara inte just nu.
Desto märkligare då att statsministern inte förberett något som helst svar på det som 44 procent av väljarna på förhand ansåg att debatten borde handla om: migration och integration. Det blev inga svar om tillfälliga gränskontroller eller åtstramade asylregler, bara den vanliga hänvisningen till EU:s tillkortakommanden. Och den som hade hoppats på en konkretisering om hur nyanlända ska komma i arbete fick också vänta förgäves.
Vid regeringsombildningen i onsdags tycktes ju Stefan Löfven ha svängt när han lovade att ordna ”enkla jobb”, i samarbete med näringslivet dessutom. Förväntningarna var höga på vilken trollformel han hade för att sänka trösklarna till jobb, och besvikelsen i söndags blev därefter: ”Scanna in dokument, märka ut vandringsleder eller rensa stränder”, sade Löfven som exempel på vad de nyanlända skulle kunna göra. Till avtalsenlig lön, naturligtvis.
Det finns knappast något som är så djupt förankrat i socialdemokratins rotsystem som detta, att det är Arbetsförmedlingen som fixar nya jobb. Av de 32 000 traineejobb som utlovades före valet har det blivit något hundratal, sedan dess har det fyllts på med extratjänster och 5 000 beredskapsjobb (i första maj-talet). Det finns ingen hejd på vad man kan åstadkomma med en stor myndighet till sitt förfogande. Alliansledarna tackar nog för ”beskedet” och för en given fråga att bedriva oppositionspolitik på under kommande år.
När en stor del av politiken är begravd i utredningar och förhandlingar tenderar debatten mer att handla om det övergripande, hur det går för Sverige. Svaret är bra, vilket ingen som lyssnat till finansministern det senaste halvåret kan ha missat. På måndagen varnade Swedbanks chefsekonom Anna Breman för att ”svensk ekonomi drivs av inhemska orsaker medan exporten sjunker”. Konjunkturen är som alltid en talepunkt som skiftar mellan att vara i regeringens och oppositionens ägo.