Den som får basinkomst (medborgarlön) erhåller ersättning utan motprestation. Kan det vara rätt?
Miljöpartiets kongress röstade nyligen för att en statlig utredning ska analysera konsekvenserna av att införa basinkomst. I nederländska Utrecht ska socialbidragstagare på prov få icke-villkorade pengar för att stadsförvaltningen och universitetet ska kunna studera hur mottagarnas beteende påverkas. I Finland har statsminister Juha Sipilä (C) uttalat sig positivt för att införa basinkomst på prov.
Basinkomst kan förespråkas av flera skäl. En del utgår från förhoppningar. Andra från farhågor.
De förhoppningsfulla vill göra upp med arbetslinjen och lönearbetet. Om alla fick en fast summa av staten varje månad utan krav på motprestationer skulle de som så önskar kunna ägna dagarna åt det man vill och jobba mot ersättning i den utsträckning man behöver.
De som utgår från farhågor varnar för att jobben försvinner i snabbare takt än de tillkommer. Detta på grund av att kraven på arbetsmarknaden ökar samtidigt som automatiseringen tilltar.
Det finns starka invändningar mot båda perspektiven. Att betala ut basinkomst till alla skulle bli mycket dyrt. I alla fall om det ska gå att hanka sig fram på den för dem som måste. Att fullt arbetsföra människor skulle ges pengar i handen är svårt att motivera. Inte bara av moraliska skäl, utan även för att all ekonomi handlar om att hushålla med resurser. Människor har olika behov och förutsättningar. Det går inte heller att bortse från att det finns arbetsuppgifter som måste utföras även om de är tråkiga. Basinkomst skapar incitamentsproblem som är svåra att trolla bort.
Den som oroas över att jobben tar slut bör betänka att jobb alltid har försvunnit. Hela branscher har slagits ut och ändå är Sverige rikare än förr. Jobb som ingen kunde förutse i går är vardag i dag. Skulle dagens strukturomvandling och globalisering vara något helt annorlunda?
Tvivel är på sin plats.