Huvudrollen i onsdagens partiledardebatt i riksdagen hade den partiledare som (tillsammans med föräldralediga Annie Lööf (C)) inte var närvarande. KD-ledaren Ebba Busch Thor slog nämligen fast att detta borde vara sista gången de fyra allianspartierna röstar på sina egna budgetförslag. Till nästa höst borde alliansen samla sig och, underförstått, peta bort regeringen från makten.
Utspelet gläder nog de rödgröna partierna, som förstås hoppas att alliansen ska spricka. Och SD-ledaren Jimmie Åkesson, som i går tillkännagav att SD tänker stödja Moderaternas höstbudget och som uppmanade de andra allianspartierna att göra detsamma. Och slutligen också de moderater och kristdemokrater som hela tiden varit kritiska till Decemberöverenskommelsen. Frågan till dessa, och till Ebba Busch Thor, är förstås: vad vill ni ha i stället?
Ett alternativ som diskuterats av allianspolitiker, och som många gärna sett som ett resultat av fjolårets kris, är en ren S-regering i samarbete med alliansen. Men de hängivna DÖ-motståndarna har nog bara nyval och ett regeringsskifte för ögonen, i så fall sannolikt med någon form av stöd av Sverigedemokraterna. Frågan är om inte Busch Thor hela tiden tillhört den gruppen, även om hon drev en annan linje på KD:s riksting.
Vad händer nu? Anna Kinberg Batra har en nyckelroll när Moderaterna i dag samlas till partistämma i Karlstad. Om hon kan samla sitt parti och övertyga ombuden om att det är bäst att stanna i opposition och fortsätta utvecklingen av partiets politik behöver inte utvecklingen inom KD betyda så mycket. Men skulle hon råka ut för ett framgångsrikt kuppförsök, likt i KD, då står vi inför en mycket händelserik och oviss tid i svensk inrikespolitik.
Kinberg Batras kommentarer till Busch Thors utspel var på onsdagen kyliga. Hon sade att hon var beredd att gå samman om en alliansbudget och utmana regeringen senast 2018. Detta ”senast” tolkades genast av vissa som om det kan ske tidigare, men det behöver inte betyda annat än att en oppositionsledare alltid måste vara beredd att ta ansvar.
Den politiska oron tilltar när Sverige behöver samlas för att lösa akuta problem, som flyktingkris, bostadsbrist och en tilltagande skuldkris för hushållen med risk för en bostadskrasch. Det finns goda initiativ från regering och opposition, vilket också framskymtade i riksdagsdebatten, men detta kommer nu i skuggan av utspelen från KD.
Inom Moderaterna finns gott om kloka samarbetspolitiker som vill fortsätta att ta ansvar för landet, även i opposition. Skillnaden mot KD, där Ebba Busch Thor och högerfalangen tog makten och där de mer liberalt orienterade politikerna nu byts ut en efter en, är uppenbar. Efter M-stämman finns hopp om att riksdagen kan fortsätta lösa landets akuta bekymmer, med eller utan hjälp från KD.