”Med pengar som i dag går till skatteparadis som Guernsey och Jersey kan vi få personal, jättemycket personal, och triptyker…” Komikern Henrik Dorsins parodi av en partiledardebatt inför valet 2014 (kan ses på youtube) håller, och inte bara vad Jonas Sjöstedt (V) beträffar. Är det något man kan vara säker på i svensk politik är det att Vänsterpartiet vill ha mer personal.
Slagordet ”200 000 fler anställda i offentlig sektor” föddes 2006. Andra partiers reformutspel översätts inte sällan av V till vilket antal sjuksköterskor eller omsorgsanställda man skulle kunna få i stället. Vänsterpartiet vill ösa miljarder över den offentliga sektorn. Och när alla andra partier numera också prioriterar extra stöd till kommunerna, då måste V ta i ännu mer.
Det paradoxala är att V som del i ett budgetsamarbete (2014-2018) ofta lyckas ganska väl med jämlikhetsreformer, som med glasögonbidraget till barn. Men sedan i januari står man utanför igen, och under partiets dag i Almedalen hade förstås Sjöstedt tagit på sig miljardkavajen.
Vänsterpartiet föreslår en ”billigare och bättre kollektivtrafik” genom att ge regionerna två miljarder kronor per år från 2020 till 2022. Regionerna får göra vad de vill med dessa pengar men tanken är att de ska kunna användas till ”gratis sommarlovskort för unga eller fria resor för unga och äldre under hela året”.
Men för det första finns det en baksida med att låtsas att offentliga tjänster är gratis, eller snarare avgiftsfria. Graden av skattesubvention av kollektivtrafiken har stigit med 40 procent under 2010-talet. Avgifterna behövs av pedagogiska skäl och för att hålla nere kostnaderna. Och för det andra är två miljarder i regionernas budget ingenting. Det är ungefär fem gånger fjolårets underskott för ett sjukhus i en region (Akademiska i Uppsala).
Allt är inte svart eller vitt. Visst kan skolbarn få ett sommarbusskort och visst skulle äldre kunna åka billigt i tomma bussar under dagtid. Men nu är alltså Vänsterpartiet i opposition och Jonas Sjöstedt målar med den breda penseln. Han tänker fortfarande fälla regeringen, sade han i intervjuerna från Visby, om regeringen väljer att ”riva upp las eller införa marknadshyror”.
Men Stefan Löfven sitter tryggt. Han vet att utredningen om arbetsrätten och en reformerad hyresmodell varken kommer att leda till att det blir fritt fram för arbetsgivare att sparka folk eller till marknadshyror i en bred bemärkelse. Det vet också Sjöstedt. Om han menat allvar med sitt hot hade han kunnat välja värnskatten som ett ultimatum. Men då till priset av nyval och att kanske få ägna sig åt glasögon igen, i stället för vidlyftiga miljardlöften. Hm, tänker han, för en återinförd värnskatt kan man ju få jättemycket personal. Och triptyker.