Finansminister Magdalena Andersson (S) bör känna en viss nervositet. I fredags tillkännagav hon det högst väntade, att rabatten för ungdomsarbetsgivaravgifterna kommer att tas bort i tre steg, med början 1 augusti i år. Beslutet var väntat eftersom pengarna måste komma loss till andra utlovade reformer. Totalt får regeringen 18 miljarder mer att spendera på årsbasis.
Osäkerheten finns där, trots att finansministern kan stödja sig på att experter (till exempel Konjunkturinstitutet) dömt ut alliansens sänkningar av avgiften (2007 och 2009) som ineffektiva och ett mycket dyrt sätt att skaffa jobb till unga. Men när det gäller skatter och avgifter är det inte självklart att det är bra att höja dem bara för att det inte var bra att sänka dem. Lägre arbetsgivaravgift ger mycket sällan en direkt anledning att anställa någon, men tröskeln för att man ska kunna göra det på sikt sänks. Det omvända däremot, en höjd avgift, resulterar i att företagets kostnader måste sänkas och då ligger ofta personalminskningar nära till hands.
I SVT Debatt i torsdags vittnade några hotell- och restaurangföretagare om realiteterna kring kostnaderna när man ska anställa oprövade ungdomar. Regeringen får förstås hoppas att det inte blir som dessa säger. Men lite nervöst känns det nog som sagt i Rosenbad.
Bland fredagens nyheter fanns också höjd bensinskatt (med 44 öre), halverat rutavdrag från nästa år och högre energiskatter. Till detta kan läggas onsdagens besked om rotavdraget och förväntade kommande skattehöjningar för höginkomsttagare. Oppositionen har nu verkligen fått anledning att tala om en ”skattechock” som ”slår mot jobb och företagande”.
Magdalena Andersson visar i alla fall att hon inte har tänkt avskaffa överskottsmålet i morgon. Finansiering behövs till sådant som traineejobb och 90-dagarsgarantin för unga. Hon får hoppas att detta ger så många nya jobb till de unga att det motsvarar dem som snart försvinner. Nervöst var ordet.