Exakt 14 månader efter att uzbeken Rakhmat Akilov tog lastbilen och körde nerför Drottninggatan i Stockholm, dödade fem personer och skadade 14 svårt, kom tingsrättens dom. Akilov döms till livstids fängelse och livstids utvisning. Han döms för terrorbrott och för 119 fall av mordförsök, på personer som befunnit sig två meter eller mindre från lastbilen. Enligt domen är utredningen ”mycket gedigen och får sägas vara i princip heltäckande när det gäller Rakhmat Akilovs förehavanden”.
Ingen hade räknat med ett annat utfall då den tilltalade erkänt hela förloppet, inklusive sina motiv och fortlöpande kontakter med terrororganisationer. Men i och med att skuldfrågan är så grundligt utredd, och påföljden så grundligt motiverad, innebär domen ett avslut för offren och deras anhöriga. Hela hanteringen av terrorattentatet, av polis, åklagare och domstol, är ett exempel på hur en rättsstat ska fungera.
Terroristen själv hade nog räknat med ett annat bemötande. Han skulle utsättas för hat och hämnd från det samhälle han riktat sin terror mot. Belöningen som väntade var en martyrroll med hjältestatus hos dem han såg som sina uppdragsgivare. Allt som ”de otrogna” påstod att han hade gjort, hur de tvingat honom till underkastelse, saknade relevans. Han hade gjort det enda rätta.
Men under rättegångsdagarna såg Akilov alltmer uppgiven ut. Kyligt lade åklagaren hela pusslet, bit för bit, både sådant som talade för och emot honom. Hatet uteblev helt och han hade tilldelats en av Sveriges skickligaste advokater, Johan Eriksson, för sitt försvar. Eriksson meddelade dessutom att han såg det som ett hedersuppdrag att försvara den som angripit det demokratiska samhället.
I förhör hade Akilov uppgivit att han ”fått en order från IS att agera”. Från dådet fram till gripandet ska han återigen ha haft telefonkontakt med sina “bröder” från terrorsekten. När han under rättegången fick veta att IS inte tagit på sig terrordådet blev han uppenbarligen både förvånad och besviken. Efter detta återstod bara en person som misslyckats med allt, att försörja sig och sin familj och slutligen också att ta sitt liv vid Åhléns. En sjaskig mördare som nu kommer att låsas in.
Segraren efter domen är det rättssamhälle som terrorister försöker bekämpa med alla medel. När terrorister skjuts av polisen eller spränger sig själva i luften blir det oavgjort mellan rättsstaten och terrorismen. Men 14 månaders noggrant utredningsarbete och rättsskipning är ett effektivt sätt att tala om vem som bestämmer, att åskådliggöra en av demokratins grundvalar, de oberoende domstolarna och allas likhet inför lagen.
Åklagaren Hans Ihrman säger sig inte vara nöjd med domen, utan konstaterar bara att man ”nått målen”. Försvarsadvokaten Johan Eriksson meddelar att hans klient ska ”fundera några dagar” på om han ska överklaga. Den rätten ska han förstås ha, men nöjd kommer han aldrig att bli.