Det har varit ett dramatiskt 2000-tal för LO. Medlemstappet har gjort att tjänstemännen i TCO är på väg förbi, de största fackliga organisationerna har ungefär 1,4 miljoner medlemmar var. Det stora arbetarpartiet Socialdemokraterna, grundat knappt tio år före LO, har blivit ett parti bland andra och de arbetande männen har i allt större utsträckning vänt sig till Sverigedemokraterna.
Men nu är det valår och på LO:s hemsida är det som om ingenting hänt. I september väntar ”ett val om trygghet för vanligt folk”. Ett tryggt, jämlikt om framgångsrikt Sverige ”når vi genom en socialdemokratisk valseger”. LO är beredda att satsa rejält av medlemmarnas pengar på valet. Det ska genomföras ”500 000 samtal”, det blir annonskampanjer och det har redan släppts en valfilm som fått mycket uppmärksamhet. Den handlade inte om hur medlemmarna ska få det bättre. Den handlade inte om att försöka få arbetarkillar att inte rösta på SD. Den handlade bara om Moderaterna.
Kritiken mot filmen har varit stark. Under två minuter framförs så många lögner eller glidningar om LO:s politiska huvudmotståndare att det blir komiskt. Moderaterna vill avskaffa fasta anställningar och sänka lönen för undersköterskor med 30 procent. Inte direkt kanske, men på sikt blir det så med en M-ledd regering. Inte kan man skaffa barn eller bli sjuk heller i alliansens Sverige, en allians som förstås kommer att ta stöd av Sverigedemokraterna.
Glidningar och halvsanningar förekommer i den politiska debatten. Det är Magdalena Anderssons roll att någon gång under en ordväxling med M:s Elisabeth Svantesson säga något i stil med att ”ni vill bara sänka skatten”. Men om avsändaren är en intresseorganisation där faktiskt fler än var tionde medlem är moderat (SCB 2017)? Och där knappt 45 procent uppger att de röstar socialdemokratiskt?
Inför valet 2010 gjorde LO-förbundet Byggnads en aktivitet för förstagångsväljarna bland medlemmarna i Uppland. Det var bollspel, mat och sedan gick man och röstade i grupp. T-tröjor delades ut, med texten ”Din rö(S)t räknas”. Grupptryck, någon? Övertrampet föranledde inga reaktioner från Byggnads eller LO centralt.
Det är svårt att ändra på en drygt hundraårig vana. Men de negativa konsekvenserna av LO:s partitrogna linje är många. En är att den fackliga organisationsgraden minskar ytterligare, om anställda i industrin och den offentliga sektorn inte vill få ”sosse-klubben” på köpet. En annan är att en viktig röst i samhällsdebatten nästan uteblir under åren med S-regering. Det knorrades en aning under hamnkonflikten i Göteborg nyligen, men det lade sig snart.
På något vis var det bättre under tiderna med kollektivanslutning till S, men också med Rosornas krig. Mer öppet, ge och ta, i stället för att ängsligt rätta in sig i ledet. Kom igen nu, LO, stå upp för dem ni representerar och det ni tror på!