I den Natoutredning som presenteras om en vecka slås fast att ett svenskt medlemskap skulle stärka säkerheten i Östersjöområdet. Den ”gemensamma konfliktavhållande förmågan skulle öka”, vilket betyder att Sverige och övriga Natoländer i regionen tillsammans skulle förhindra den typ av aggressioner från Ryssland som förekommit i Georgien och Ukraina.
Utredningen ska inte ta ställning för eller emot ett medlemskap, utan bara redovisa konsekvenserna. Till de negativa effekterna hör att upprustningen i regionen skulle öka. Och, om nu någon trodde det, att medlemskapet inte skulle lösa problemen för det svenska försvaret. Detta kan miljö- och vänsterpartister ta fasta på, på samma sätt som man brukar: Ryssland utgör inte ett direkt hot mot Sverige i dag, men ett Natomedlemskap skulle uppfattas som en aggression i Moskva. Dessutom påpekar man att mer vapen i sig skulle öka risken för krig.
Men Socialdemokraterna står tillsammans med alliansen bakom en kraftig förstärkning av det svenska försvaret. Det är inte heller i de värmländska skogarna mot Norge som vapnen ska placeras, utan i öster, företrädesvis på Gotland. S driver också på för ett allt tätare samarbete med USA och Nato, till exempel genom värdlandsavtalet. Samtidigt står man fast vid linjen som upprepats i regeringsförklaringarna, att Sverige ska vara militärt alliansfritt.
Det råder ingen som helst tvekan i Kreml om på vilken sida Sverige står. Visst kommer Putin att föra ett ordentligt liv om fler grannstater (kanske också Finland) ansluter sig till Nato. Men vad skulle han göra? Militära och ekonomiska fakta ger vid handen att hans enda hopp är att orsaka mer splittring inom EU och Nato. Mot var och en för sig kan Ryssland fortfarande tala maktspråk och påverka, men mot större sammanslutningar är sådant utsiktslöst.
Om alliansfriheten ska ha någon som helst trovärdighet måste försvaret inte bara stärkas, det måste få en fastare folklig förankring. I en annan utredning, enligt SvD (2/9), föreslås också att värnplikten kommer tillbaka 2019. Redan nästa år ska svenska 17-åringar kontaktas för att ge ett underlag till mönstring 2018.
Den nya värnplikten ska innebära ”en balans mellan plikt och frivillighet”. Riktigt hur den ska se ut framgår inte av artikeln, men förmodligen hoppas man på frivillig väg lösa försvarets akuta personalproblem. Några tusen unga kvinnor och män, det vill säga några procent av varje årskull, skulle behövas varje år. Det är inte orimligt att tro att det skulle fungera med tanke på omvärldsläget, jämfört med den relativa avspänning som rådde när värnplikten avskaffades för snart tio år sedan.
Sedan återstår bara frågan om när också socialdemokratin är mogen för den åtgärd som alltså skulle stärka säkerheten kring Östersjön. Då krävs mer än ett starkt försvar, det krävs ett starkt försvarssamarbete.