Bokförläggaren och den svenske medborgaren Gui Minhai har gripits igen. Enligt dottern Angela Gui befann han sig på ett tåg mot Peking i lördags, tillsammans med två svenska diplomater, när tio civilklädda poliser utan förvarning grep honom och förde bort honom på en station. Agerandet framstår som obegripligt men ligger samtidigt helt i linje med den hårdnande linjen från Kina sedan Xi Jinping tillträdde som president för snart fem år sedan.
Hela Gui Minhai-affären påminner om en konspirationsthriller i lågbudgetklassen. I sin bokhandel i Hongkong gav han ut regimkritisk litteratur som misshagade de styrande i Peking. Till stor del ganska lättviktig sådan som handlade om partitopparnas liv vid sidan av det offentliga, skvaller helt enkelt. Men ännu 20 år efter övertagandet av den brittiska kronkolonin iakttas viss försiktighet från Kina för att ingripa där. Gui greps i stället i sin semesterbostad i Thailand 2015.
Efter några månader framträdde han i ett uppenbart riggat tv-framträdande där han erkände ett elva år gammalt brott – en trafikolycka med dödlig utgång. Sedan försvann han igen, utan spår eller löfte om någon rättegång. Tills han plötsligt släpptes i oktober. Eller? Ingen visste var han befann sig och de enda uppgifterna om honom kom från sporadiska samtal med dottern. Och så nu, diplomaterna och det nya gripandet.
President Xi Jinping hade ett fjolår som inleddes i Davos med budskapet att Kina är en partner att lita på i världen, att man står upp för frihandel och klimatavtalet. Det underliggande beskedet var att när USA valt Donald Trump till president och tar ett steg tillbaka från den globala scenen, då kliver Kina fram i stället.
Samtidigt som den nye vännen och maktspelaren Xi reste runt och leende byggde broar med världens makthavare hårdnade klimatet gradvis på hemmaplan. Press- och yttrandefriheten stryptes ytterligare då VPN-tjänster (virtuella privata nätverk) blockerades, liksom meddelandeappen Whatsapp. Kina har också ökat sitt inflytande i FN och enligt Human Rights Watch försökt att styra bort verksamheten från arbete för mänskliga rättigheter. Vid partikongressen i november krönte Xi Jinping året med att stärka greppet om makten. En ny Mao var född.
Det har väl sällan funnits så starka skäl för den svenska regeringen att tala klarspråk med Kina. Allt annat vore närmast att säga att man kvittar en medborgares väl och ve, och respekten för mänskliga rättigheter, mot sådant som handel eller investeringar i förnybar energi.
Storbritannien var betydligt tuffare än Sverige om den brittisk-kinesiske Lee Bo, som greps samtidigt som Gui Minhai. Detta orsakade diplomatiska förvecklingar mellan länderna, men ledde till att han släpptes. Inga infrastrukturinvesteringar, inga handelsmiljarder, kan vara värda att dagtinga med synen på mänskliga rättigheter.