I ett land nära oss inleds nu en valrörelse mellan två traditionella partier med olika ideologisk framtoning, men som också visat att de kan samarbeta. De leds av två högt respekterade europeiska politiker, som båda avhåller sig från populistiska utspel om migration och säkerhet och ser som sin främsta uppgift att värna stabiliteten, i och utanför landet. Det låter som en dröm 2017, men är verklighet. I Tyskland.
Socialdemokratiska SPD avslutade på söndagen sin kongress i Dortmund. Den nye ledaren Martin Schulz, tidigare talman i EU-parlamentet, tar sats mot att utmana Angela Merkel om kanslerposten 24 september, och mot att hans SPD åter ska bli det tongivande regeringspartiet i stället för CDU. Han ser inte ut att lyckas, då SPD enligt samstämmiga opinionsmätningar har knappt 25 procents väljarstöd medan CDU ligger på nästan 40 procent.
Högerextrema AfD har tappat stort det senaste året efter bland annat en ledarstrid om partiets inriktning. För närvarande slåss i stället vänsterpartiet Die Linke och Liberalerna FDP om att bli tredje största parti. FDP åkte ur Förbundsdagen 2013 men har dubblat sitt stöd till omkring 10 procent, vilket öppnar för ett nytt regeringsunderlag för Angela Merkel. Det är långt till valet, men Tysklands stabila politiska landskap gör prognoserna säkrare än på andra håll.
SPD:s recept för att vinna valet är varken ökad protektionism eller att skrämma väljarna med terror eller militära hot. Partiets plattform innehåller i stället sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare som betalas med högre skatt för de högsta inkomsterna, dock skjuts förslaget om en förmögenhetsskatt på framtiden. ”Den med breda axlar kan bära en större börda”, sade Martin Schulz. Skolan och pensionssystemet är exempel på andra välfärdssatsningar från SPD.
Schulz attackerade också Merkel personligen för att vara arrogant och undvika viktiga framtidsfrågor för Tyskland. Och det är klart, när kanslern är upptagen med att hålla ihop EU och sopa upp efter Donald Trumps framfart blir det mindre tid för inrikespolitik. Men framgångarna internationellt är nog snarare vad som stärkt Merkel och CDU under våren och försommaren, även hemma i Tyskland.
När marken gungar i Storbritannien och USA, med klimathot, ett aggressivt Ryssland och framgångar för illiberala politiker i Östeuropa, är det ytterst välbehövligt att valen 2017 ger utdelning för de moderata och stabila politiska krafterna. Så skedde i Nederländerna och Frankrike, så kommer också att ske i Tyskland.
Det är inget önsketänkande. Angela Merkel är den absoluta motsatsen till Trump, Putin och Orbán. Stabil och grå på ett sätt som just detta år blivit en ovärderlig tillgång. Om hon mot förmodan skulle snubbla på målsnöret blev det i helgen bekräftat att Martin Schulz är ett fullgott alternativ. Stabil och grå han också så det räcker, och drömvalåret kan fortsätta.