Den som anklagas för ett brott ska i en offentlig rättegång konfronteras med dem som anklagar honom, kunna korsförhöra dem och utmana deras bevis. Principen härstammar från det antika Rom och har varit vägledande för uppbyggnaden av det moderna rättsväsendet. Den är en väsentlig del av rättssäkerheten, att ingen oskyldig ska dömas, men har ändå kommit att ifrågasättas. Med den utbredda gängkriminaliteten har frågan om anonyma vittnen blivit akut i Sverige.
Rikspolischefen Anders Thornberg försvarade häromdagen myndighetens lista med utsatta områden (DN Debatt 29/5). Det är förorter där ett fåtal kriminella påverkar hela lokalsamhället genom ”parallella samhällsstrukturer” och en ”allmän obenägenhet att delta i rättsprocesser”. Där finns alltså även ett parallellt rättssystem där konflikter hanteras med hot och våld och där invånarna förbjuds att tala med polis och andra rättsvårdande myndigheter.
SR Ekot har talat med polis och åklagare om situationen på Järvafältet i Stockholm, alltså förorterna Rinkeby och Tensta. Vittnen till grova brott i gängmiljöer vågar inte berätta vad de sett eller hört och brottsoffer vågar heller inte berätta vad de utsatts för av rädsla för repressalier. ”De vågar inte säga något för då har man pratat med polisen”, säger Tobias Yström, utredare vid polisen i Järva. För att fälla någon för dessa brott krävs i stället teknisk bevisning, vilket är både kostsamt och tar tid.
Det är till och med så att den som oskyldigt anklagas för ett brott i de här miljöerna hellre sitter häktad ”i månader” än att berätta vad som verkligen har hänt. Försvarsadvokaterna bekräftar bilden av frivilliga långa häktningstider för oskyldiga.
Med anonyma vittnen skulle en hel del brott i gängmiljö kunna lösas i teorin. Men i praktiken är frågan om det inte redan gått för långt med bristen på förtroende. Vem törs lita på löftet om anonymitet? Anonymiteteten skulle ju också bara gälla i rättssalen och i protokollen. Den förutsätter ändå många samtal med utredande poliser och åklagare. Vem törs utsätta sig för den risken?
Frågan om anonyma vittnen utreds av staten sedan i april. Advokatsamfundets remissvar lär bli starkt negativt. Advokaterna vill veta vem de har framför sig, vilka frågor som ska ställas och kunna bevaka rättens möjligheter att pröva vittnenas trovärdighet och tillförlitlighet. Det är en självklar del av rättssamhället, anser man.
Anonyma vittnen är en snabb lösning på problemet som riskerar att bli en besvikelse. I Storbritannien debatteras lagen från 2010 fortfarande intensivt. Den längre vägen för att fälla fler gängbrottslingar är starkare vittnesskydd, starkare teknisk bevisning (avlyssning, kameror) samt inte minst förebyggande arbete. Det är nog tyvärr den enda hållbara vägen.