Försvarsalliansen Nato fyller 70 år på torsdag. ”Det är den längsta fredstiden i Europas historia”, säger generalsekreteraren Jens Stoltenberg i en TT-intervju. De första 40 åren innebar terrorbalans mot öst under kalla kriget. De senaste 30 åren har, efter krigen på Balkan, betytt större avspänning i Europa, men också gradvis ökade spänningar till följd av ett Ryssland som rustat upp och bedrivit en alltmer aggressiv politik, i första hand mot Georgien och Ukraina.
Nato har fått nio nya medlemmar från den forna Warszawapakten, inklusive tidigare delrepubliker. Sverige och Finland är numera inringat av medlemsländer och har mött den nya kartan runt Östersjön med ett allt tätare samarbete med varandra och med Nato. Först med Partnerskap för fred (1994) och på senare år med ett intensifierat utbyte av övningar och material. I vintras övade 50 000 Natosoldater i norra Sverige, bland annat en hel amerikansk flygdivision.
”Sverige kan snabbt välkomnas som medlemsland i Nato. Men bara om svenskarna själva vill”, säger Jens Stoltenberg. Det vill inte svenskarna, även om opinionen blivit mer positiv till Nato de senaste åren. Och fyra partier (S, V, MP och SD), en riksdagsmajoritet, säger tydligt nej till medlemskap.
Natomotståndare brukar hävda att alliansfriheten tjänat Sverige väl. Säkerhetsläget har visserligen försämrats, medger man, men ”vad är sannolikheten för att Putin skulle invadera Gotland”? Sedan finns också ett djupt rotat USA-motstånd som kommer till uttryck i Natofrågan, något som spätts på av president Trump. Vill vi gå med i samma allians som Trump och Erdogan, frågar man sig. I fallet Turkiet, och utvecklingen där, är frågan mer befogad.
Någon invasion av Sverige av konventionell art är knappast aktuell från ryskt håll. Däremot ingenjörer som arbetar med anslutningen till gasledningen vid Slite hamn och som inte bara har ett civilt uppdrag. Elsystemet är sårbart och cyberförsvaret bräckligt. Landet behöver ett stärkt militärt försvar med välutbildade soldater som kan möta de aktuella hoten, och vi kommer inte att klara det på egen hand.
Att alliansfriheten tjänat Sverige väl i 70 år beror främst på Sverige aldrig varit alliansfritt, och är det i allt mindre grad. Ändå finns inga garantier. ”Den automatiska försvarsgarantin, som är Natos kärna, den gäller bara för medlemsländer”, fastslår Stoltenberg. ”Ingen ger sig väl på Sverige ostraffat”, invänder kanske någon som ändå ser Nato och EU som våra vänner. Det är återigen ett konventionellt tänkesätt som är svårt att direkt applicera på dagens säkerhetspolitiska läge.
Ingen skulle säga att ”jag och min granne har ett intimt samarbete med ett större försäkringsbolag som knappast kommer att stå med armarna i kors om våra hus brinner ned”. Man köper en försäkring, helt enkelt. Natomotståndaren måste också svara på frågan: Om inte ensamt, om inte Nato så med vem då?