Den viktigaste på längre sikt är sannolikt förslaget om en ny skattereform som nu förankrats i partiet. Liberalerna tar ett stort grepp om både inkomstskatter, moms och miljöskatter, något som inte har gjorts sedan 1991. Det blir något för både regeringspartierna och resten av alliansen att förhålla sig till under kommande år.
Mindre skatter på arbete och mer på miljön. Skatteväxlingen kan bli upp emot 80 miljarder kronor. Värnskatten ska bort, enligt förslaget, och gränsen för att betala statlig skatt höjas rejält. Samtidigt blir det dyrare med mat och en del annat när momsen blir enhetlig. Man kan gilla och ogilla delar av detta paket, och det har sannerligen alla partier gjort de senaste 20 åren. Nu får man ett helt paket att ta ställning till. Det är både vältajmat och smart av Liberalerna. Dessutom är det bra för Sverige, som dras med ett lapptäcke till skattesystem.
På kort sikt var det viktigt att Liberalerna tog ställning för att värna asylrätten. Inom några dagar, eller högst några veckor, kommer förhandlingarna om migrations- och integrationspolitiken att återupptas. Och då kommer med säkerhet Moderaternas förslag att skicka tillbaka asylsökanden till andra EU-länder att diskuteras. Socialdemokraterna har inte tydligt tagit avstånd från detta. Nu gör i alla fall Liberalerna det.
Det finns helt klart spänningar om asylpolitiken i Liberalerna, liksom i alla partier. Partistyrelseledamoten Frida Johansson Metso attackerade partiledningen efter ett utspel om stramare migrationspolitik i januari. I höst har hon fått vika sig på några punkter genom sexpartiöverenskommelsen 23/10. Beslutet om att värna asylrätten kan i alla fall sägas vara ett stopp för den utvecklingen.
Namnbytet från Folkpartiet liberalerna till Liberalerna ger knappast någon omedelbar effekt för partiet som kämpar med att hålla fyraprocentsgränsen på avstånd. Särskilt inte när Jan Björklund sitter kvar som partiledare. Det är business as usual och förslagen om en reformerad föräldraförsäkring känns igen som en Folkpartifråga av klassiskt snitt, liksom garantin om lagad mat i hemtjänsten.
Bra och viktiga frågor att driva, förstås, men det är hanteringen av flyktingkrisen och skattereformen som kommer att finnas kvar på näthinnan när det är dags för riksdagsval 2018. Kanske kommer då väljarna att minnas att det var Liberalerna som förmådde ta tag i detta, i en tid när landet var satt under hård press. Bara man inte samtidigt glömmer allt som Folkpartiet stått för under över 100 år i svensk politik.
Politiken är förstås överordnad partinamnet när väljare med liberala åsikter ska bestämma sig. Efter valförlusten 2014 behövde de fyra allianspartierna inleda en förändringsprocess vart och ett för sig, och utveckla en egen politik. Folkpartiet, förlåt Liberalerna, har nu på allvar inlett det arbetet.