Att tÀnka engelska Àr inte störst

Vi förlorar mycket pÄ att universiteten tappar svenskan.

Borta bra, men svenskan bÀst.

Borta bra, men svenskan bÀst.

Foto: Fredrik Persson/TT

Ledarkrönika2021-02-11 19:17
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.

Egentligen Ă€r det absurt. Flera gĂ„nger under mina studier var jag med om att samtliga studenter samt förelĂ€saren var svensktalande, men att undervisningen Ă€ndĂ„ bedrevs pĂ„ engelska. SkĂ€let var ofta att bĂ„de studenter eller förelĂ€sare hade svĂ„rt att uttrycka sig om Ă€mnet pĂ„ nĂ„got annat sprĂ„k Ă€n engelska. Än i dag kan jag inte de svenska termerna för flera grundlĂ€ggande begrepp inom nationalekonomin, som till exempel sunk cost. Vi vande oss helt enkelt vid engelskan.

Och trots att det kan lĂ„ta absurt Ă€r det talande för utvecklingen inom högre utbildning. Det riskerar att bli ett problem bĂ„de för forskningen och undervisningen. Saco-förbundet Sulf gjorde för tvĂ„ Ă„r sedan en sammanstĂ€llning över lĂ€get pĂ„ svenska universitet och högskolor. LĂ€sĂ„ret 2013/2014 gavs 19 procent av alla universitetskurser pĂ„ engelska. Fem Ă„r senare gavs en knapp tredjedel av alla kurser pĂ„ engelska (UniversitetslĂ€raren 18/12-18).  

Samma utveckling har skett inom forskningen. Till exempel Ă€r 95 procent av alla doktorsavhandlingar i Sverige skrivna pĂ„ engelska, och inom omrĂ„dena naturvetenskap och medicin Ă€r andelen (Ă€nnu) nĂ€rmare 100 procent (DN 3/12-15). 

För att konkurrera pĂ„ en globaliserad akademisk marknad Ă€r det viktigt att svenska forskare kan uttrycka sig pĂ„ engelska. Att mĂ„nga kurser ges pĂ„ engelska möjliggör för internationella utbyten och det blir lĂ€ttare att studera utomlands i ett nĂ€sta steg. Allt detta Ă€r förstĂ„s vĂ€rt att vĂ€rna. 

Men anglifieringen av forskning och högre utbildning har baksidor. Glappet mellan den vetenskapliga vĂ€rlden och resten av samhĂ€llet vĂ€xer. Det blir svĂ„rare för akademiker att medverka i debatten och skapa förstĂ„else för sin kunskap och sina upptĂ€ckter i det övriga samhĂ€llet. Det kan pĂ„ sikt bli svĂ„rare att legitimera resurserna till forskning. Att samverka med samhĂ€llet Ă€r trots allt, enligt högskolelagen, ett av universitetens tre uppdrag. 

Inte bara forskningen drabbas. Det blir Ă€ven svĂ„rare för studenter att sĂ€tta ord pĂ„ vad de kan. Vad vĂ€rre Ă€r, studenterna blir dummare. Olle Josephson, professor i svenska och tidigare chef för SprĂ„krĂ„det, menar att man lĂ€r sig bĂ€st pĂ„ sitt starkaste sprĂ„k, och att det blir svĂ„rare att ta till sig abstrakt tĂ€nkande pĂ„ en avancerad nivĂ„ pĂ„ andra sprĂ„k – Ă€ven om man behĂ€rskar dem. Diskussioner, som Ă€r oumbĂ€rliga för att kunna ta till sig och befĂ€sta kunskap  gĂ„r trögare om man inte övar sig pĂ„ att förmedla sina kunskaper pĂ„ sitt modersmĂ„l. 

Det finns förstĂ„s goda skĂ€l till denna internationalisering (lĂ€s anglifiering). Men den kan inte vara det enda som spelar roll. Svenska studenter och forskare bör kunna uttrycka sig om sina studier och forskning pĂ„ svenska. Svensk forskning kan inte enbart vara Ă€mnat för en internationell publik. 

Och jag beklagar att jag Àn i dag inte vet hur man sÀger sunk cost pÄ svenska.