I den bästa av världar är marknadsekonomin självreglerande. Företagen tävlar på lika villkor samtidigt som upplysta konsumenter gör rationella val. Det företag som på något sätt levererar en vara eller tjänst av sämre kvalitet eller som på ett eller annat sätt fuskar eller försöker runda systemet, straffas av köparna som i stället väljer andra företag.
Men vi lever inte i en teoretisk idealvärld. Vi är inte så smarta och kloka konsumenter som vi tror. Och framför allt: vissa företag tvekar inte på att tänja på regler och fulspela. Det är därför vi har lagar och regler som styr våra marknader – och det är därför detta även förespråkas av liberaler som omhuldar marknadsekonomi och fri handel.
Man måste reglera, avreglera, återreglera i takt med att förutsättningar förändras.
Sociala medier – och i synnerhet hur unga använder sig av dessa – är ett tydligt exempel på behovet av reglering. Ytterst är det förstås ett föräldraansvar att barnen inte sitter och stirrar in i en skärm i tid och otid, men det är en mycket svår uppgift.
”Alla andra” har ju mobiltelefon eller surfplatta och ”alla andra” får ju ha den och den appen. Trots att apparna i fråga är designade för att vara beroendeframkallande. Trots att techbolagen bakom dessa sociala medier medvetet ignorerar den skadliga inverkan deras produkter kan ha på barn.
På ledarplats i Svenska Dagbladet (10/4) skildrar Paulina Neuding hur hon förgäves försöker få tag på en intervju med en talesperson för Snapchat. I början är företagets mellanhand, en PR-byrå, positivt inställda till en intervju, men när de inser att det handlar om kritiska frågor snarare än hyllningar, blir det plötsligt omöjligt att få till något.
Det Neuding ville tala med Snapchat om, men som företaget alltså duckade, var att många barn exponeras för mycket grovt våld via appen, något som Bris påpekat i en rapport. Detta sker dessutom trots att Snapchat har en 13-årsgräns. Hur barn under 13 år ändå både använder appen och kan ta del av mycket obehagligt material, det vill alltså företaget inte ens svara på frågor om.
Självklart är det ytterst ett föräldraansvar att se till så att barnen inte har appar på telefonen som är direkt olämpliga för dem. Det kan inte lagstiftas fram.
Däremot är det hög tid att se över hur vi kan reglera de här företagen, eftersom de så tydligt inte vill ta ansvar. Visst är det ett ingrepp i den fria marknaden, men det är för att rätta till ett missförhållande.
Vi lever ju tyvärr inte i den bästa av världar.