Majoriteten i Uppsala kommuns äldrenämnd beslutade sig efter många om och men för att avgå. Det var naturligtvis det enda rimliga efter fjolårets haveri med våldtäkterna inom hemtjänsten och den efterföljande hanteringen.
Larmen om övergrepp i hemtjänsten från Elsa och ”Siv” i fjol togs först inte på allvar. Sedan följde ett förhalande och en överslätande attityd från nämndpolitikerna. UNT:s granskning och Elsas mod var huvudorsaken till att alla händelser kom i dagen och att kritiken växte till stormstyrka. Men nämndmajoriteten motsatte sig i det längsta en extern utredning.
I år kom ”domen”, först från externgranskaren KPMG i mars och sedan från kommunrevisorerna i april, som inte ville att nämnden skulle beviljas ansvarsfrihet. ”Haveri” var den gemensamma rubriken för verksamhetsåret 2024 i nämnden. Oppositionen valde att veckan före påsk ställa sina platser till förfogande, men majoriteten fortsatte att spjärna emot. Ordföranden Tobias Smedberg (V) talade om ”strukturella brister som finns i alla kommuner”.
En knapp vecka före en (eventuellt) förnedrande omröstning i fullmäktige kom så avgångsbeskedet från resten av nämnden. En vändning under bilan, ett erkännande av svåra misstag och ett förlåt till dem som drabbats? Inte då!
Enligt Smedberg är skälet till avgången att ”partipolitiska bråk får inte stå i vägen för det kvalitets- och trygghetsarbete som måste genomföras”. De rödgröna i nämnden har velat ta ansvar men ”en alltmer intensiv debatt om avgångskrav tar fokus från detta arbete”.
Elsa och de övriga drabbade kan nu förhoppningsvis lägga allt bakom sig. Men erkännandet har en besk eftersmak med pressmeddelandet om sexualbrott ”i en del av kommunens hemtjänst”. Majoriteten drar sig inte ens för att skryta om reformer som genomförts, som ”slopande av minutstyrning” i hemtjänsten. Trots det kom alltså de orättfärdiga avgångskraven. Det är faktiskt beklämmande när man tänker på det.