Alla som öppnade en nyhetssajt när de kom till jobbet på måndagen, och det gjorde många, fick veta att Stockholmsbörsen befann sig i ”fritt fall” och det fanns risk för en ”svart måndag”. Detta sista refererar till en börsdag 1987. Påminnelser om 1929-1930, den stora depressionen, elfte september, finanskrisen 2008 och pandemin har också regnat över oss sedan i torsdags morse, dagen efter ”frihetsdagen” i Washington.
Det känns konstigt att hänvisa till Donald Trump och hans rådgivare, de som ställt till med allt (som förvisso kan leda till en vargavinter för hela världsekonomin). Men när de säger saker som att ”det är klart det blir oroligt till en början med så stora förändringar av världshandeln” har de ju helt rätt. Om de sedan har rätt när tillägger att det ”blir toppen” på längre sikt, de vet de inte ens själva.
Svenska och utländska nyhetsförmedlare ska naturligtvis rapportera om börsoron. Men man får inte glömma perspektiven. Det här träffar ju rakt in i allas innersta trygghet, att kunna sörja för sig själv och sin familj, att det finns en framtid. Då är vi alltmer beroende av börsen som fått en stor del av våra sparpengar. Vilket i sin tur förklarar den exceptionella uppgången sedan 1980-talet med en 20 gånger större Stockholmsbörs.
Ett exempel ur måndagens nyhetsrapportering var att försvarsindustriföretaget Saabs aktie ”kollapsat” (Expressen). En kollaps är någon som plötsligt faller ihop på gatan. Eller skyskrapan i Bangkok som rasade under jordbävningen i förra veckan. Saabs aktie tappade 6,5 procent under måndagsmorgonens handel (kl 10.48). Det senaste året har Saab fortfarande stigit med 48 procent.
I båda fallen rör det sig om spekulation, om särskilt mörka respektive särskilt ljusa framtidsutsikter. Det är börsen. Vi måste alla förhålla oss till börsen och vi måste alla behålla perspektiven. Varför inte hjälpa nyhetsläsarna med det?