Det är fascinerande att svenska kommuner och regioner aldrig lär sig att billigast inte alltid är bäst. Det är nästan aldrig bäst, till och med. Särskilt inte när det handlar om offentliga upphandlingar.
Ändå är det oftast det billigaste alternativet som väljs när det är dags att upphandla tjänster, som till exempel när apptaxibolaget Bolt vann upphandlingen av Sigtuna kommuns färdtjänst. Bolaget har sedan tidigare också vunnit en upphandling i Region Uppsala.
Det är lätt att förstå varför det blev så här. Enligt uppgifter till UNT låg Bolts bud mer än 20 procent lägre (alltså var det billigare) än det näst lägsta budet.
Det är inte någon snillrik innovation, ett nytt och smartare bokningssätt, som är anledningen till att man är mycket billigare än så. Skälet är mycket enkelt. Precis som en del andra traditionella taxibolag har Bolt inga anställda förare. Deras chaufförer är egenföretagare som själva ansvarar för att betala in skatt och sociala avgifter. Då kan man lätt både säga att man uppfyller krav på rimliga villkor och samtidigt runda dem – det är ju chaufförernas ansvar.
Det är lätt att låta sig luras av gigekonomins ansikte utåt: de snygga och väldesignade apparna. Att tjänsterna både är billiga och lättillgängliga gör det ännu svårare att inte trycka på beställknappen. Men något som verkar för bra för att vara sant, är tyvärr ofta just det. Det gäller såväl för maten som körs ut av ett mopedbud som den billiga taxiresan. Bolt-färdtjänsten i regionen och Sigtuna lär knappast fungera annorlunda.
Att privatpersoner inte alltid orkar bry sig om mopedbudens och appchaufförernas arbetsvillkor är en sak. Men av kommuner och regioner förväntar man sig mer. Bolag som inte kan erbjuda sina anställda (eller motsvarande) rimliga villkor, borde inte belönas med kommunala kontrakt.
Sigtunaupphandlingen är nu överklagad, så det är inte säkert att det blir Bolt i slutändan. Men även traditionella taxibolag kan slira på förarnas arbetsvillkor när det handlar om att landa en upphandling.
Här faller ansvaret på kommunerna och regionerna tungt. Det är fascinerande att de aldrig lär sig – och att de därmed bidrar till usla arbetsvillkor. För rätt hanterade kan ju offentliga upphandlingar vara ett sätt att erbjuda kommuninvånarna tjänster av hög kvalitet. Tyvärr används de i stället, med våra folkvaldas goda minne, allt som oftast för att kunna köpa en tjänst så billigt som möjligt.
Men om det är för billigt betyder det sällan att kvaliteten är prima. Det betyder bara att det är för bra för att vara sant.