Region Uppsala ställdes nyligen inför kravet från Diskrimineringsombudsmannen (DO) att betala 70 000 kronor för vad myndigheten menar är ett fall av diskriminering. En patient ombads av en läkare på en vårdcentral att ta av sig sin slöja. Det uppstod tjafs mellan de båda kvinnorna. Men blev patienten diskriminerad?
Efter att ha läst det som borde vara samtliga offentliga handlingar i ärendet, från såväl Region Uppsala som DO, ter sig DO:s hållning bara märklig.
DO har även tidigare hamnat snett och så sent som i veckan tog organisationsforskaren Mats Alvesson och sjukhuschefen Stella Cizinsky upp ett annat aktuellt fall som väcker frågor (DN Debatt, 14/2). Det rör sig om Region Norrbotten där vårdpersonal i en chattkontakt via 1177 Vårdguiden har använt fel pronomen i en tjänsteanteckning. Det har lett till att en ersättning på 15 000 kronor har utdömts och till att Region Norrbotten har lovat att "diplomera våra verksamheter inom hbtqi+".
Alvesson och Cizinsky påpekar att det hela – anmälan, ersättning, informerande via pressmeddelanden och diplomering av verksamheter – "framstår som en destruktiv överreaktion". De understryker även att myndighetsutövning bör ske med ”omdöme och förståelse” för situation och kontext. ”Att felköna är illa – men värre är rädslan som DO skapar”, som deras inlägg är rubriksatt.
För det skapar stress bland anställda, vårdanställda i nämnda fall, att minsta lilla misstag eller tolkning av en situation får så stora konsekvenser.
Om vi återgår till fallet i Uppsala påstår DO i sitt beslutsdokument att myndigheten "har genomfört en utredning" samt att "utredningen har gett DO anledning" att landa i att det skett diskriminering mot den beslöjade kvinnan.
Kunde det finnas något där som fick myndigheten att bli så säker på att läkaren som bett patienten att ta av sig slöjan hade gjort sig skyldig till diskriminering? Så skyldig att ett skadestånd på 70 000 kronor kunde motiveras? Vittnesmål, annat?
Men när jag upprepade gånger begärde ut utredningen visade det sig inte finnas en utredning i form av ett dokument. När jag dubbelkollade om det verkligen inte fanns en skriftlig utredning fick jag svaret "Det stämmer, ingen skriftlig utredning i ett samlat dokument".
DO:s "utredning" är alltså att man väljer att köpa en patients upplevelse av en situation.
Enligt den berörda vårdcentralen har läkaren utifrån en medicinsk bedömning velat kunna "undersöka hela patienten", bland annat för att undersöka "lymfkörtlar på hals".
Det är uppenbart att det på vårdcentralen uppstod konflikt mellan patient och läkare, men det betyder inte att diskriminering nödvändigtvis har skett.
Varför skulle DO vara bättre lämpad att göra en medicinsk bedömning än en läkare och vårdcentral?
I egenskap av ordförande för vårdstyrelsen sade nyligen Björn-Owe Björk (KD) att det är en ”principiell fråga", att man inte betalar skadeståndet för att läkare ska kunna ställa frågan till en patient att ta av sig huvudduk vid läkarundersökning (SVT, 13/2). "Vi förbereder nu en stämningsansökan och rättslig process" låter som väntat Sandra Danowsky, processförare på DO, meddela.
Region Norrbotten backade när DO svingade med pekpinnen, men det är utmärkt av Region Uppsala att ha is i magen.
DO:s märkliga syn på diskriminering borde inte hålla i domstol, och om den gör det tydliggör det åtminstone behovet av förändring. Vårdpersonal ska inte jagas för oskyldiga fel eller för att ha försökt sköta sina jobb.