På ett sätt är Donald Trump som vilken republikansk president som helst i USA. The war on drugs, kriget mot drogerna, är någonting han ärvt av företrädare som Richard Nixon och Ronald Reagan. Viljan att ”rensa upp i träsket” är vad som ligger bakom förra veckans beslut att kalla in militären till huvudstaden Washington DC, liksom att det under året starkt har präglat tullsamtalen med Kanada och Mexiko.
I juni 1971 deklarerade Nixon att droger var ”det amerikanska folkets fiende nummer ett”. Han såg till att det blev minimistraff för innehav och smuggling. Två år senare bildades DEA (Drug enforcement agency) för att effektivisera jakten på säljare och brukare. När crackepidemin svepte över landet på 1980-talet svarade Reaganadministrationen med mångmiljardsatsningar (Anti-Drug Abuse Act, 1986) och fängelserna fylldes av dömda narkotikabrottslingar.
Senare presidenter har inte minskat på trycket, även om frågan inte alltid varit högprioriterad. Men allt som allt är kriget mot drogerna i USA inget annat än ett gigantiskt misslyckande. Under 2020-talet dör över 100 000 amerikaner varje år av drogöverdoser. Opioiden Fentanyl är klart dominerande och den vanligaste dödsorsaken för 18-45-åringar i USA.
Syntetiskt Fentanyl är i grunden 50 gånger starkare än heroin. De största mängderna kommer från fabriker i Mexiko, som ren produkt eller som del av till synes vanliga tabletter. Bland effekterna finns en speciellt stirrande, tom blick, muskeldeformationer och sår på armar och ben. Därav begreppet ”fentanyl-zombies”, huvudpersoner i alla de klipp som svämmat ut över nätet på senare år.
Kensington i Philadelphia, Tenderloin i San Francisco och Pike i Seattle är exempel på områden där Fentanyl-zombies på kort tid helt tagit över gatubilden. Men liknande miljöer finns i alla större amerikanska städer. Houston, Detroit, södra Chicago eller östra S:t Louis. På nätet utformas närmast en tävling om var det är mest hopplöst och nedgånget, med dubbelvikta, såriga zombies som rekvisita.
Ironiskt nog är huvudstaden något av ett undantag, med positiva siffror för brottsligheten under flera år. Därför blev chocken desto större för borgmästaren Muriel Bowser när president Trump meddelade att han satt polisen i Washington DC under federal kontroll samt aktiverat nationalgardet. ”Historiskt unikt och mycket oroande”, slog hon fast.
Det som oroar henne och andra städer som styrs av borgmästare från Demokraterna är nog inte att presidenten vill städa upp på gatorna, där behöver man som sagt all hjälp man kan få. Men Los Angeles borgmästare Karen Bass drog genast paralleller mellan förra veckans beslut och de kaliforniska protesterna mot migrationslagarna där också militär kallades in tidigare i somras.
Donald Trumps ”war on drugs” är alltså inte ärligt menat, anser man, utan mer ett sätt att komma åt de liberala fickorna i det stora landet. Kanske vill han också rikta uppmärksamheten mot skyltfönster för vänster- och wokerörelsen som krackelerat, till exempel New York, Chicago och San Francisco?
Statistiken över dödsfallen av Fentanyl talar dock ett annat språk. Den toppas klart av West Virginia med mer än tre gånger så många döda per capita som Kalifornien (2023). Hopplösheten är opioidernas bästa vän, bristen på skyddsnät det som gör att effekterna slår med full kraft.
Faktum kvarstår. Supermakten USA har chanserat. Småföretag tvingas stänga och rädda turister viker undan från sitt tidigare drömresmål. Kanske kan vänstern och högern i det polariserade landet vara överens om att ingen har receptet mot just den här epidemin. Drogerna är också ett hot mot världsordningen, definitivt mot västmakternas långa dominans.