Riksbankens direktion kallas inte för bålnötter, kretiner och kanaljer. Seriefiguren kapten Haddock har ingen plats i svensk offentlighet. De slipper också epitet som ”oduglingar”. Men det senare är vad kritikerna stundtals menat när de under de senaste 5-10 åren sågat penningpolitiken. Motrösterna har varit få. Riksbanken har misslyckats på så gott som alla punkter, menar man, med stödköp, kronförsvar och inte minst med tajmningen i räntepolitiken.
Haveriet, enligt kritikerna, kan fullbordas på torsdagen med 0,25 procent högre styrränta i ett läge när inflationen är på väg ned samtidigt som Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. ”Om räntan höjs kan vi glömma det där med mjuklandning. Smärtgränsen är nådd nu”, säger exempelvis Robert Boije, chefsekonom på SBAB (SvD 21/11).
Den oberoende Riksbanken, att skilja på finans- och penningpolitiken, ansågs vara en av 1990-talets viktigaste reformer. Aldrig mer skulle vi gasa in i en lånefinansierad kris när kyliga män och kvinnor höll i trådarna på Brunkebergstorg. Det muttrades till och från i regeringskansliet, när besluten ibland tycktes motverka reformer för jobb och tillväxt, men alternativet var sämre.
Finanskrisen 2008-2010 ställde till det för många, även för räntebanans koppling till konjunkturen. Givetvis var det bra då att kunna sänka styrräntan till noll och även över på minussidan. Men där, runt noll, blev också räntan kvar. Det stora problemet var att inflationen var för låg. Följdproblem som en överhettad bostadsmarknad och högt skuldsatta hushåll fick hanteras på annat sätt, det vill säga inte alls.
Pandemin och Ukrainakriget har ställt allt på ända. Inflationsbekämpningen drog i gång direkt efter rader av stimulansåtgärder, som köp av företagsobligationer. Under 2022 och 2023 har alla kurvor pekat brant åt olika håll. Ett exempel är att bostadsbyggandet i Uppsala län, som minskat med 80 procent det första halvåret i år. Alla, företag och bolånetagare, vill veta när det vänder. Pressen på Riksbankschefen Erik Thedéen är därför enorm.
Den som håller andan klockan 9.30 på torsdagen ska lyssna lite längre än till själva beskedet om styrräntan. En höjning med 0,25, med beskedet att toppen är nådd, kan faktiskt vara bättre för alla än bibehållen styrränta, med risk för höjningar nästa år om inte inflationen fortsätter nedåt.
Ännu viktigare än att ge experterna rätt och bolånetagarna en god jul 2023 är att hela den svenska ekonomin kan stabiliseras åtminstone 2025. Det kräver kyla, att inte varje snedtramp kompenseras med ännu större fel. Och det kräver mer än någonsin oberoende, från politiken liksom från högljudda förståsigpåare.