Fantastisk framtid med påtagliga problem

Det är bara att hålla med antik- och auktionsprofilen Knut Knutson. ”Uppsala är en fantastisk stad”, skriver han i ”inledaren” i annonsprodukten Framtid Uppsala, levererad med UNT i tisdags. Det är lätt att glömma ibland, bland politiska trätor och trafikstockningar, och därför värt att upprepa. Läget, universiteten, den gamla stadskärnan. Fantastiskt, helt enkelt.

Enligt annonstidningen sitter vi snart och fikar på det nya bussfria Stora torget, innan vi släntrar hemåt till någon av alla arkitektoniska pärlor som ska blomma upp alldeles i närheten, till exempel i det främre Boländerna.

Eller så hoppar vi på spårvagnen (?) och tar oss till Ulleråker, kliver av på huvudgatan Morgondrömsvägen, döpt efter den tidigare Ulleråkerpatienten Gustaf Frödings dikt En morgondröm. Att Fröding skrev sin erotiska kärleksdikt flera år innan han blev inlagd, att han nog mest hade mardrömmar när han låg på Ulleråker, det behöver vi kanske inte tänka så mycket på.

Tidningen Framtid Uppsala fungerar bra som en sammanställning av allt positivt som ska hända i Uppsala de kommande tre decennierna. Eventuella hinder nämns på sin höjd i marginalen. Till exempel Uppsalapaketet, infrastruktursatsningen som innefattar två nya järnvägsspår, en helt ny station i Bergsbrunna, en ombyggd centralstation samt ett nytt kollektivtrafiksystem i Uppsala.

Vad är problemet? Uppsala har ju under långt tid haft behov av bättre kommunikationer söderut, och bättre sammanlänkade stadsdelar när staden växer.

Problemet är att Uppsalas kommunpolitiker inte är överens om de viktigaste delarna i sin del av Uppsalapaketet. Man har inte lyckats komma överens om det ska vara snabbussar eller spårvagn på de nya linjerna mellan Bergsbrunna och Gottsunda och inte om huruvida den nya bron vid Ultuna ska kunna användas för bilar. Men den svåraste nöten blir de nya bostäderna.

Uppsala kommun ska bygga 33 000 nya bostäder för att uppfylla sin del av avtalet med staten. Det är inte mycket jämfört med Knivsta, som är knappt tiondelen så stort som Uppsala och ska uppföra 15 000 bostäder på 40 år. Men det blir mycket ändå när inte färdigplanerade områden som Rosendal och Ulleråker får räknas med, när nästan allt ska byggas mellan Bergsbrunna och Lunsenreservatet.

I december ska kommunfullmäktige ta ställning till den fördjupade översiktsplanen för Sydöstra stadsdelarna där 21 500 av de 33 000 bostäderna ska byggas fram till 2050. Efter stark kritik från såväl närboende som oppositionen har planen modifierats något, men 21 500 bostäder med 48 000 nya invånare, ”ett nytt Sundsvall”, är det likafullt.

Det finns flera skäl att vara skeptisk till de högtflygande planerna, vid sidan av de folkliga protesterna. Bitvis har det varit svårt att sälja lägenheter i mer stadsnära områden som Rosendal. De nyproducerade bostadsrätterna är dyra för alla och hyresrätterna är dyra för dem som efterfrågar dem allra mest.

Pandemin har vänt upp och ned på bostadsmarknaden, till förmån för småhus och till nackdel för lägenheter. En del av den effekten kan bestå om arbetslivet ska bli mer flexibelt. Risken är alltså att misstagen med Gottsunda, Sävja och Stenhagen upprepas, att ett nytt höghusområde utanför stan kan drabbas av social oro. Läget vid den nya stationen talar för den sydöstra staden, men annars finns det mer attraktiva alternativ för nya Uppsalabor, i den förtätade innerstaden eller det nya Ulleråker.

Med allt detta sagt kan man ändå konstatera att problemen uppkommer för att Uppsala attraherar så många nya invånare – och att det i grunden är ett bekymmer som många svenska kommuner gärna skulle vilja ha. Knut Knutsson har rätt, han också. Uppsala är fantastiskt.