Det eventuella hyllandet av OS-guldmedaljören Armand Duplantis har blivit en politisk fråga i Uppsala kommun. Redan det är lite konstigt i sig. En kommun kan inte besluta om stolthet och glädje – bara underlätta alternativt förstöra för de känslor som redan finns. Stockholms stad hade sommaren 1994 kunnat hänvisa till bullerregler eller nedskräpning. Något firande i Rålambshovsparken blir det inte tal om. VM-brons i fotboll, vad är det?
Grundfrågan, då? Finns det en underliggande stolthet i Uppsala över ”vår Mondo”? Ja, men parad med en viss ängslighet, dels för att han är en amerikan som mellanlandat i Uppsala, dels för att han är en megastjärna, en av världens största alla kategorier. Det är lite som när Bob Dylan fick Nobelpriset. Kommer han verkligen att bli glad?
Det är bara Mondo själv som kan svara på det och då är svaret ganska enkelt. Till skillnad från den sure rockpoetens inställning till Nobel omfamnar Duplantis Uppsala på alla sätt. Han ”testar semlor på Centralkonditoriet, äter på Dylans grill (när tillfälle ges), går till naprapaten i stan och tränar och tävlar (Mondo Classic) på IFU arena. Ofta tävlar han i lag-SM i friidrott – för svartvita Upsala IF”, som UNT:s sportchef Jakob Larsson träffande uttryckte det (19/8).
Ingenting biter dock på Karolin Lundström (V), ordförande i Uppsalas idrotts- och fritidsnämnd. Hon tycker på fullt allvar att det är en ”rättvisefråga”, att man som kommun inte ska värdera olika sporter eller prestationer mot varandra. ”Ska vi fira Mondo men inte Nebil Ibrahim som var på OS och vann en match men inte kom hem med medalj till exempel”, undrar hon. Ibrahim tävlade för övrigt i boxning.
Majoriteten i fullmäktige tillhör alltså inte dem som vill underlätta för firande, att visa känslor utomhus i Uppsala. Flera partier i oppositionen stödjer en M-motion om att släppa på ängsligheten och ordna ett firande på Vaksala torg. Om det finns något sådant som bra populism är det vad denna motion uttrycker. Uppsala är en idrottsstad, Studenternas är numera ofta fullsatt. September kan gott lysas upp av något mer än bara Kulturnatten.
Själva huvudpersonen kommer från en stad där knappt någon bryr sig om annat än baseboll och amerikansk fotboll. Liksom andra amerikanska friidrottare går han från anonymitet till superhjälte när han flyger över Atlanten. Flytten till Uppsala hade idrottsliga skäl, men också ekonomiska. Mondo älskar uppmärksamheten och han älskar Uppsala. Han kommer att bli jätteglad! Om det någonstans känns lite genant att be om hans tid och uppmärksamhet får vi släppa det bara och glädjas på ett knökfullt Vaksala torg.