Ett problem med hela inceldebatten är att den är självgenererande. Ju mer det pratas om tonårspojkar som losers som spelar dataspel, som aldrig kommer att få vare sig jobb eller familj, desto sämre mår de. Mansforum på nätet snarare understryker att allt är deras eget fel. En liten andel väljer att ta den yttersta konsekvensen av att vara ”a waste of space”, mot sig själva eller mot andra.
Den engelska serien Adolescence (Netflix) slog ner som en bomb i det brittiska samhället. Berättelsen om en 13-årig pojke som misstänks för mord på en jämnårig flicka, om reaktionerna från familjen och det omgivande samhället, har nått parlamentet och 10 Downing street i London. Åtgärder krävs och ska komma.
Uppmärksamheten beror dels på att serien är oerhört välgjord, dels på att den träffar rakt in i allas dåliga samvete, med skärmtiden för barnen och deras parallella liv på nätet. Inte ens den förälder som stirrar på kommunikationen på telefonen eller datorn förstår vad som pågår. Vadå rött piller? Inte förrän radikaliseringen gått för långt och katastrofen är ett faktum reagerar omgivningen.
Adolescence tar avstamp i den så kallade manosfären, forum på nätet som säger sig ha genomskådat den feministiska konspirationen i världen som tryckt tillbaka männen. Precis som filmen Matrix (1999) kan man ta ett rött piller, se ”sanningen” och agera, eller ett blått piller och fortsätta leva i illusionen av normalitet, ensam och bitter.
En vanlig tankefigur i serien och i verkliga livet är 80/20, att 80 procent av kvinnorna vill ligga med 20 procent av männen. Inte så konstigt att många blir över! Siffrorna har fått fäste, sannolikt eftersom många tror att det ligger något i dem. Man minns kanske högstadietiden där ett par killar kunde välja medan övriga blev utan. Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor, och så vidare. Men det har inget med verkligheten att göra.
Fakta är 20/20, att 20 procent av både de unga kvinnorna och männen ligger med varandra. Det skrev forskaren Emma Frans om i SvD och hänvisade till en amerikansk undersökning från 2021. Däremot vill de intervjuade männen ha fler partner än kvinnorna. De sexlösa männen är också betydligt mer missnöjda, vilket i förlängningen kan förklara incel-rörelsen.
Reaktionerna på de unga pojkarnas beteende brukar vara två. Åldersgränser för sociala medier är en het debatt i många länder, liksom techföretagens strategi att snärja användarna med sina algoritmer. Det gäller naturligtvis även unga tjejer som generellt reagerar mindre utåtagerande men desto mer inåt med resultatet sämre psykisk hälsa.
Den andra huvudförklaringen som nämns är de försämrade skolresultaten för pojkar. ”Allt fler pojkar faller utanför och det börjar i skolan. Det är också där man måste göra något”, säger Stefan Krakowski, överläkare i psykiatri som tidigare infiltrerat incel-rörelsen i Sverige och skrivit en bok om den (SVT Utrikesbyrån).
Visst är skolresultaten ett problem. Men betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor minskar, från 31 meritpoäng 2016 till 19 2023. Mer behöver göras, men det största bekymret är ändå nätfenomen som Andrew Tate som får miljoner unga män att tro att det jämställda samhället är något icke önskvärt, något som följaren kommer att förlora på.
Både pojkar och flickor kan lyckas någorlunda väl i livet och hitta tillbaka till varandra. Adolescence är en bottenplatta i skildringarna av ungas digitala liv, en viktig sådan men den säger inte allt. Du kanske inte är den lyckade fotbollskillen. Du kanske tillbringar väl många timmar med spel. Det betyder inte automatiskt att du är en j…a loser. Åtminstone 80 procent av tjejerna kan skriva under på det.