Han hjälpte oss bringa ordning på siffrorna

I september 2014 satt professorn i global hälsa Hans Rosling och studerade WHO-rapporter på sitt kontor i Stockholm. I en månads tid hade han oroat sig för utbrottet av ebola i Västafrika och nu fick han syn på en kurva som fick honom att studsa till. ”Diagrammet … fick mig först att bli rädd och sedan att agera” (ur boken Factfulness, 2018). Han hade tre veckor på sig att försöka stoppa något som höll på att utvecklas till en global epidemi. Hans Rosling skulle inte fira jul i Sverige det året.

Han hade sett siffror från Liberias huvudstad Monrovia som visade att varje ebolasmittad i genomsnitt smittade två andra med viruset. Resultatet blir en exponentiell tillväxt av antalet smittade: 1, 2, 4, 8, 16 och så vidare. Situationen skulle snart bli katastrofal i Liberia och viruset skulle kunna sprida sig över hela världen. Något vaccin mot ebola finns ännu inte i dag.

Ebola är ett långt farligare virus än covid-19, med en dödlighet på cirka 70 procent, men inte lika smittsamt. De stora utbrotten i Kongo och Västafrika på 2010-talet har främst berott på brister i vården och i hanteringen av avlidna. Det finns flera anledningar till att världen reagerade sent på ebolautbrottet 2014. En kan ha varit den omfattande kritik WHO fått för att ha överdrivit larmet om pandemin av svininfluensan fem år tidigare.

I en legend (som finns i många varianter) berättas att schackets uppfinnare som belöning bett om ett riskorn för den första ruta, två för den andra, fyra för den tredje, och så vidare upp till ruta 64. Emiren skrattade över detta blygsamma förslag, tills han upptäckte att rismängden motsvarade cirka 500 miljarder ton (tusen gånger världsproduktionen). Ett annat exempel på dubbleringens kraft är att ett 0,1 millimeter tjockt A4-papper bara måste vikas 42 gånger för att bli tjockare än avståndet till månen.

Coronaepidemin 2020 handlar i hög utsträckning om dessa siffror. Länders olika strategier består i att hitta en balans mellan smittspridning, samhällets funktioner och sjukvårdens kapacitet. Kan man utrota viruset, som Nya Zeeland nu hävdar att man gjort? Italien, Spanien, USA med flera stängde ned för sent, men vill nu börja öppna igen. Finska regeringen funderar på om man stängde för tidigt. Alla prövar sig fram och facit kommer inte förrän nästa år.

Det man till varje pris vill undvika är en galopperande smittspridning som i Liberia 2014. Kritikerna mot den svenska strategin menar just att Sverige ligger i farlig närhet av en exponentiell tillväxt av coronasmittan. Folkhälsomyndigheten menar att så inte alls är fallet. Men ingen kan vara säker och det blir fortsatt bevakning av den sociala distanseringen under maj, liksom fortsatt intensiva pressträffar 14.00 varje dag.

Hans Rosling gick bort i cancer 2017, alldeles för tidigt. Under de sista 15 åren av sitt liv hade han, genom sin stiftelse Gapminder, gjort en folkbildningsinsats av historiska mått. Han kunde effektivt ta död på myter, genom att låta fakta tala. Han kunde som få andra göra siffror levande, och blev därigenom en brygga mellan forskare och allmänhet, mellan storpolitiker och storföretagare. Alla lyssnade på Rosling som sade att världen blev bättre. Det blev den, delvis tack vare honom.

Visst fattas han oss, och särskilt just nu, även om andra skickliga forskare klivit fram. Det är förstås omöjligt att veta hur Hans Rosling hade angripit coronaviruset. Men man vara säker på att det hade varit lärorikt att lyssna på honom, med överraskande ingångar och stort allvar blandat med lekfullhet och humor. En dyster tid har i stället blivit ännu dystrare.