Försvaret måste sluta med dimridåerna om pfas

Giftskandaler har sin alldeles egna dramaturgi. Där finns chocken, förnekelsefasen, ilskan och, kanske mer sällan, acceptansen. Ofta slutar det med att den som förorenat försvinner i en konkurs eller en nedläggning, samtidigt som upprättelsen, skadeståndsanspråken, drar ut på tiden i decennier. Som var fallet med BT Kemi i Teckomatorp i Skåne på 1970-talet, ett av de mest kända svenska fallen.

Det udda med de giftiga pfas-ämnen som hittats i dricksvattnet, bland annat i Uppsala, är att det är staten som ligger bakom utsläppen med sina skumsläckningsövningar. Ändå råder samma sorts förnekelse här. Det är ju väldigt låga halter. Är inte gränsvärdena väl lågt satta? Mellan raderna: Är det så farligt egentligen?

Vad gäller pfas kan allt sättas i relation till Kallinge utanför Ronneby i Blekinge. Där övade flygflottiljen alldeles intill den stora dricksvattentäkten och giftet gick rakt ut i kranarna. Kallingeborna drack fram 2013 vatten med pfas-halter på över 10 000 nanogram/liter, jämfört med gränsvärdet 90 ng/l (från och med 2026 4 ng/l).

Cancer, sterilitet och sköldkörtelsjukdomar är mycket vanliga i den grupp Kallingebor som under ett antal år drivit process mot staten. Det har slagits fast i högsta instans att de är berättigade att söka skadestånd och i veckan lämnade ombudet in kravet på 100 000-275 000 kronor per person.

För den som inte blivit sjuk återstår känslan av att ha druckit förgiftat vatten i hela sitt liv, oberoende av halterna. En hittills frisk Kallingebo sade att han sprungit i trakten i hela sitt liv och därför druckit ”mängder med kranvatten”.

”Han har ju druckit det här vattnet från välling och framåt”, säger Calle Pålsson, en boende vid Ärna i Uppsala om den vuxna sonen (UNT 18/2). Det rör sig om cirka 800 som har egna brunnar nära flygflottiljen norr om Uppsala. Försvarsmakten har tagit prover på en mycket liten del av dessa, för 26 fastighetsägare, i en snäv cirkel på två kilometer runt Ärna.

Tillförlitligheten i proven ifrågasätts nu och de ska tas om, men inte för en större grupp Ärnabor. Slutenhet har präglat försvarets hantering av de aktuella brunnarna, liksom att det präglade hela processen med Uppsala Vatten om förhöjda pfas-halter i vattenverken, därmed för stora delar av Uppsala.

Kanske är Ärnaborna oroliga i onödan? Kanske har Uppsalaborna aldrig haft några skyhöga halter av pfas? Vi vet inte riktigt säkert i dag och dimridåerna bidrar både till spekulationer och en molande oro för framtiden. Det är symtomatiskt att källan till oron är samma försvarsmakt som ska skapa trygghet i en orolig tid.