Inför krig går det aldrig att stå ”neutral”

På torsdagen, när vi alla vaknade upp till nyheten om Rysslands attack mot Ukraina, hittade jag ett mycket fint läsarbrev i mitt postfack. Brevet var från en läsare som hade noterat att jag nämnde antinazisten Ture Nerman i en text om den svenska neutralitetspolitiken under andra världskriget.

”I dessa tider när krigets trummor åter börjar höras i Europa”, läser jag i brevet.

Nu är dessa trumljud så påtagliga att det är svårt att tänka på annat. Det som händer är märkligt nog chockerande och inte alls förvånande, på samma gång.

"Det kan enbart beskrivas som den största militära aggressionen på europeiskt territorium sedan andra världskriget", säger Uppsalaforskaren Martin Kragh. Putin varnade även andra länder från att blanda sig i det ryska angreppet. Gör man det väntar ”konsekvenser som man aldrig tidigare skådat”, löd hotet. Och trots att han hävdade att operationen gäller Donbass, hördes det tidigt explosioner utanför bland annat Kiev.

Hufvudstadsbladets och Dagens Nyheters Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén spår att anfallet på Ukraina blir ”slutet för Putinregimen” (DN, 24/2). Hon beskriver det som ett krig som ”saknar folkets stöd och som leder till blodspillan hos en fredlig granne som en stor del av ryssarna har känslomässiga band till”. 

Förhoppningsvis får Laurén rätt. Att Putin saknar det breda folkliga stödet för ett krig mot Ukraina stärker även Europas och övriga omvärldens chanser att med sanktioner och andra markeringar tvinga Ryssland att backa. 

Om det blir en långdragen process bör lärdomarna från historien tas till vara. Ett fredligt land i vår del av världen blir militärt angripet. Putin är inte den förste i världshistorien som attackerar ett land, och hotar andra länder från att "lägga sig i". 

Under andra världskriget var Ture Nerman och Torgny Segerstedt två viktiga svenska röster som kritiserade Hitlertyskland, trots censuren och rädslan för att Sverige kunde dras in i kriget. Under kriget blev de hårt kritiserade och ifrågasatta, efter kriget blev de hyllade. 

Vad är värt att stå upp för, om inte frihet och demokrati?

"Den ryska invasionen av Ukraina utgör ett allvarligt hot mot ukrainska journalister och kulturarbetare", konstaterar bland andra Roman Horbyk som forskar på medier och krig i Östeuropa. I Ryssland är de, om de är kritiska till regimen vill säga, redan hotade. När de inte kan uttrycka sig fritt, behöver omvärlden tala.

För varje dag som kriget i Ukraina pågår kommer oskyldiga att stå i skottlinjen. 

Inför det går det aldrig att stå ”neutral”.