Jag slogs gÄng pÄ gÄng av att man inte kunde vara krÀsen. Som vegetarian fick man acceptera köttbitar i maten. Eftersom det var brist pÄ kryddor pÄ ön var köttbitar det enda sÀttet att fÄ smak pÄ riset. Den omfattande avsaknaden av valmöjligheter kÀndes stÀndigt av, Àven för oss turister.
Mycket har förĂ€ndrats pĂ„ Kuba sedan jag var dĂ€r 2016. Men inte till det bĂ€ttre. Turismen Ă€r en av landets viktigaste inkomstkĂ€llor, men pĂ„ grund av pandemin minskade den med över 80 procent under 2020. Det rĂ„der brist pĂ„ livsmedel. Köerna Ă€r lĂ„nga till de butiker som trots allt har nĂ„got att sĂ€lja. För att motverka den största ekonomiska krisen sedan Sovjetunionens fall ska regimen dĂ€rför utöka antalet nĂ€ringar dĂ€r det Ă€r tillĂ„tet att starta företag, frĂ„n 127 till 2 000. âDet Ă€r ett mycket positivt beslut. Den viktigaste reformen pĂ„ 15 Ă„râ, sĂ€ger den kubanske ekonomen Ricardo Torres till Dagens Nyheter (17/2). âDet öppnar för ett helt annat sĂ€tt att se pĂ„ ekonomin. Ett filosofiskt paradigmskifte. En ny ekonomisk modell hĂ„ller pĂ„ att födas.â
Att Kubas ekonomiska system blir mer marknadsmĂ€ssigt Ă€r positivt. Marknadsekonomi kan förflytta makt frĂ„n regimen till befolkningen. Maktkoncentration kan motarbetas, eftersom ett marknadsekonomiskt samhĂ€llssystem pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt gör det lĂ€ttare att fördela makt mellan mĂ„nga olika aktörer. âDet handlar om att förlora makt. Innan styrde partiet allt. Nu gĂ„r en del av den makten till privata företag. Partiet förlorar kontrollenâ, sĂ€ger den pensionerade kubanske diplomaten Carlos Alzugaray till DN. Att öppna upp för företagande i krisen ger ocksĂ„ mer flexibilitet i hanteringen av coronakrisen.
Men man ska inte bli för optimistisk. Det Àr nÀmligen inte bristen pÄ marknadsekonomi i sig som Àr problemet pÄ den kommunistiska ön. Det Àr bristen pÄ invÄnarnas rÀtt att bestÀmma över sina liv och sin regim.
Och hÀr har Kuba snarast gÄtt Ät fel hÄll de senaste Ären. Kuba Àr enda landet i Latinamerika dit Amnesty International saknar tilltrÀde. InvÄnarna saknar yttrandefrihet, och dissidenter motarbetas systematiskt av regimen. 2019 antog den kubanska nationalförsamlingen en ny konstitution som Àn en gÄng slÄr fast kommunistpartiets makt (Arena Idé rapport 19/8-20). Risken Àr att regimen i framtiden kommer att anvÀnda eventuella ekonomiska framgÄngar som ett sÀtt att skapa legitimitet, medan de fortsÀtter att förneka sina medborgare deras fri- och rÀttigheter.
Bristen pÄ marknadsekonomi pÄ Kuba Àr ett symptom, inte sjukdomen i sig. Kubanernas livssituation förbÀttras sannolikt om ekonomin öppnar upp. Det Àr bra. Men det virus som kubanerna levt med i decennier finns kvar: bristen pÄ demokrati, den obefintliga yttrandefriheten och avsaknaden av valmöjligheter.