Vad gör man om verkligheten inte stämmer överens med kartan? Utgår från verkligheten förstås, det man faktiskt ser. Om man inte är statsråd från Moderaterna, vill säga. Då verkar det vara kartan som gäller.
Även om man framstår som en pajas.
På något annat sätt går det inte att tolka hur justitieminister Gunnar Strömmer (M) tog emot utredningen om tiggeriförbud. Utredaren Krister Thelin, tidigare bland annat hovrättsdomare och statssekreterare under Bildt-regeringen 1991-1994, lämnade över sitt slutbetänkande till regeringen i måndags. Och på en punkt var hans besked glasklart:
”Det behövs inte något tiggeriförbud.”
Thelin anför framför allt två skäl till varför han tycker att punkten i Tidöavtalet är onödig. För det första är tiggeriet betydligt mindre omfattande nu än för bara några år sedan. Det står inte längre någon och tigger utanför var och varannan butiksentré i Uppsala – och det ser likadant ut i resten av landet.
För det andra menar han att ett nationellt förbud skulle öka, snarare än minska, problemen för dem som tigger i Sverige. Detta går stick i stäv med Tidöpartiernas officiella argumentation kring ett tiggeriförbud, nämligen att det behövs ett förbud för att stoppa människohandel och annan exploatering kopplad till tiggeriet.
Thelin menar att den lagstiftning som regeringen vill se gör att de som utnyttjas hamnar på dubbla stolar. Plötsligt blir de då inte bara offer utan att även samtidigt ”gärningsmän”.
Han hade även gott kunna lägga till att ett förbud inte minskar själva drivkraften bakom det tidigare så utbredda tiggeriet.
För vissa har det kanske handlat om ett frivilligt val, man har tiggt för att bekosta tillvaron i hemlandet. För andra kan det handla om tvång – hot om våld mot dem själva och deras familjemedlemmar om de inte drar in pengar. Men de bakomliggande orsakerna till att man hamnat där är desamma. Det handlar om en tillvaro i fattigdom och misär.
Nu föreslår Krister Thelin ändå att ett nationellt tiggeriförbud införs 1 juli nästa år, av den enkla anledningen att detta ingick i det uppdrag han fick av regeringen. Regeringspartierna bör så klart ta fasta utredarens skarpa kritik. Inte som Gunnar Strömmer menade på pressträffen, att fortsätta vilja införa ett förbud.
Det finns redan ett motstånd mot förslaget inom Liberalerna. Och om det dessutom inte kommer att ge de effekter som man hoppats på, då är det enda rimliga att avskriva förslaget från dagordningen. Även om det är en punkt i Tidöavtalet.
För när kartan inte överensstämmer med verkligheten följer man den senare. Allt annat får en att framstå som en pajas.